Brottning är en av de äldsta kampsporterna och var en del av den militära utbildningen hos grekerna. Den ingick i de klassiska olympiska spelen och var ett av huvudnumren. Romarna tog senare över sporten i en mindre våldsam form i arenorna, och brottning behöll sin popularitet. Vid de första moderna olympiska spelen fanns sporten, i form av grekisk-romersk brottning, omedelbart med på programmet. År 1904 introducerades en andra variant, fristilsbrottning, under olympiaden.
Målet är detsamma i båda: två motståndare försöker kasta ner varandra på marken och hålla axlarna mot mattan med hjälp av grepp och tekniker. Skillnaden mellan de två disciplinerna är att vid fristilsbrottning är grepp under höfterna tillåtna och benen får användas, medan detta inte är tillåtet i grekisk-romersk brottning. Den senare sporten är dessutom endast tillåten för män, medan kvinnor har en egen olympisk tävling i fristilsbrottning.
Brottning vid de olympiska spelen
Under de olympiska spelen delas atleterna in i sju viktklasser (fyra för damerna). En brottare måste ha muskelstyrka, teknik och smidighet. Att lära sig brottargrepp, som arm- eller benlås, kräver många års träning. Förutom teknik tränar atleterna också sin muskelstyrka för att komma loss från motståndarens grepp eller för att behålla kontrollen över motståndaren. Vid brottningstävlingar finns en tävlingsledning bestående av en mattdomare, en huvuddomare, tre poängräknare och tre juryledamöter.
Allteftersom matchen fortskrider får deltagarna poäng för exempelvis bra grepp, attacker och kast. Matchen vinner man om motståndaren hålls med båda axlarna mot mattan i mer än fem sekunder eller om en deltagare har en ledning på 12 poäng. Om det har brottats i sex minuter och det fortfarande inte finns någon vinnare, utses brottaren med flest poäng till vinnare.
Regler vid brottning
Under turneringar delas brottarna in i två pooler. Om en deltagare förlorar två gånger är han utslagen. Vinnarna från båda poolerna möts för att tävla om guld och silver. Andraplacerade från poolerna möts för att tävla om brons.
För varje grepp får man ett antal poäng (1, 2, 3 eller 5 poäng). Man kan vinna på följande sätt:
- Genom fall (båda motståndarens axlar trycks mot mattan)
- Genom majoritet av poäng (om skillnaden är 12 poäng eller mer)
- Genom poäng (om den reglerade tiden har gått ut räknas poängen)
- Genom uteslutning eller uppgivande från motståndaren
Följande matchpoäng tilldelas vinnande respektive förlorande brottare:
- 5 : 0 vid fall
- 5 : 0 vid seger genom motståndarens uppgivande på grund av skada
- 5 : 0 vid diskvalificering på grund av regelbrott
- 4 : 0 vid seger med teknisk överlägsenhet (6 poängs skillnad under två perioder) och förloraren har inte fått någon poäng
- 4 : 1 vid seger med teknisk överlägsenhet (6 poängs skillnad under två perioder), men förloraren har fått minst 1 teknisk poäng
- 3 : 0 vid poängseger i två av tre perioder utan teknisk poäng för förloraren
- 3 : 1 vid poängseger i två av tre perioder, men förloraren har fått minst 1 teknisk poäng
- 0 : 0 om båda brottarna diskvalificerats på grund av regelbrott
