Wushu, även känt som modern wushu, är en uppvisningsform som härstammar från Kung Fu. Sporten utvecklades i Kina efter 1949 i ett försök att låta en traditionell kinesisk kampsport blomstra. Genom grundandet av IWUF (International Wushu Federation) har wushu vuxit till en internationell sport. Varannat år hålls världsmästerskap. Det första världsmästerskapet hölls i Peking och vanns av Clark Zhang.
Modern wushu består av två discipliner: taolu och sanda. Taolu-former liknar mycket gymnastik och inkluderar bland annat mönster och manövrar som poängsätts. Formerna består av grundläggande rörelser (sparkar, slag, balans, hopp, svepningar och kast) som även förekommer i andra kinesiska kampsporter. Det finns mönster som måste utföras inom en viss tid. Moderna wushu-utövare tränar allt oftare på lufttekniker som hopp på 540 och 720 grader. Sanda, ibland kallad sanshou eller Lei Tai, är en modern kampsport och metod som påverkats av traditionell kinesisk boxning, kinesiska brottningsmetoder som Shuai Chiao och andra kinesiska brottningstekniker som Qin Na. Sanda liknar mycket kickboxning och Muay Thai men innehåller många fler brottningstekniker.
Wushus historia
År 1958 grundade den kinesiska regeringen All-China Wushu Association. Den fungerade som ett paraply för att införa regler inom kampsportsträning. Den kinesiska statskommissionen för fysisk kultur och sport tog ledningen i att skapa standardiserade former för de flesta kampsporter. Under denna period introducerades ett nationellt wushu-system som bland annat inkluderade standardformer, läroplan och dangrader. Wushu introducerades både på universitet och gymnasieskolor. År 1979 bildades en särskild arbetsgrupp för att främja wushu. Idag utövas många wushu-stilar i Kina, både traditionella och moderna, och alla främjas av den kinesiska regeringen.
Mönster
Inom wushu finns ett antal mönster som utövas. Dessa delas in i tre kategorier: obeväpnad, korta vapen och långa vapen. Under obeväpnad ingår Changquan, Nanquan och Taijiquan, under korta vapen Dao, Jian, Taijijian och Nandao, och under långa vapen Gun, Qiang och Nangun. Majoriteten av dessa mönster dokumenterades 1958.
Dessa mönster utförs i obligatoriska eller individuella rutiner under tävlingar. Obligatoriska rutiner är utvecklade för utövaren och varje utövare måste genomföra samma rutin. Individuella rutiner utvecklas av utövaren med hjälp av tränaren. Som tillägg till individuella rutiner förekommer ibland även duella och gruppmönster. Det duella mönstret, kallat duilian, är ett mönster där en form av sparren äger rum, med eller utan vapen. Det duella mönstret är spektakulärt och rörelserna är väl synkroniserade. Gruppmönstret, känt som jiti, är ännu mer spektakulärt där många utövare synkroniserat utför olika rörelser. Ofta spelas musik för att få allt att gå bättre i takt.
Andra rutiner
Majoriteten av rutinerna i sporten är nya, moderna sammansättningar av traditionella rutiner. Trots detta innehåller rutinerna som härstammar från traditionella stilar många nya inslag. Idag utövas generellt följande rutiner:
- Baguazhang – Eight-Trigrams Palm
- Bajiquan – Eight Extremes Fist/Boxning
- Chaquan – Cha Fist/Boxning
- Chuojiao – Poking Feet
- Ditangquan – Ground-Prone Fist/Boxning
- Fanziquan – Overturning Fist/Boxning
- Houquan – Monkey Fist/Boxning
- Huaquan – Hua Fist/Boxning
- Paochui – Cannon Punch
- Piguaquan – Chop-Hitch Fist/Boxning
- Shequan – Snake Fist/Boxning
- Tantui – Spring Leg
- Tanglanghushi – Praying Mantis and Tiger Style
- Tanglanquan – Praying Mantis Fist/Boxning
- Tongbeiquan – Through-the-Back Fist/Boxning
- Wing Chun (Yongchunquan) – Eternal Spring
- Xingyiquan – Shape-Intent Fist/Boxning
- Yingzhaoquan – Eagle Claw Fist/Boxning
- Zuiquan – Drunken Fist/Boxning
