Brottning är en av de äldsta kampsporterna och ingick i den militära utbildningen för grekerna. Den var en del av de antika olympiska spelen och en av de största tävlingarna. Romarna tog senare över sporten i en mindre våldsam form på arenorna, och brottningen behöll sin popularitet. Vid de första moderna olympiska spelen fanns sporten, i form av grekisk-romersk brottning, omedelbart med på programmet. År 1904 introducerades en andra variant under olympiaden: fristilsbrottning.
Målet är detsamma i båda disciplinerna: två motståndare försöker kasta varandra till marken och trycka ner motståndarens axlar mot mattan med hjälp av grepp och tekniker. Skillnaden mellan disciplinerna är att grepp under höfterna är tillåtna i fristilsbrottning och att benen också får användas, medan detta inte är tillåtet i grekisk-romersk brottning. Den sistnämnda sporten är dessutom endast tillåten för män, medan kvinnor har en egen olympisk tävling i fristilsbrottning.
Brottning vid de olympiska spelen
Under de olympiska spelen delas atleterna in i sju viktklasser (fyra för damer). En brottare måste ha muskelstyrka, teknik och smidighet. Att lära sig brottningsgrepp, som arm- och benlås, kräver många års träning. Förutom teknik tränar atleterna även sin muskelstyrka för att ta sig ur motståndarens grepp eller själva behålla kontrollen över motståndaren. Vid brottningstävlingar finns en tävlingsledning som består av en mattdomare, en huvuddomare, tre poängräknare och tre juryledamöter.
Allteftersom matchen fortskrider får deltagarna poäng för exempelvis bra grepp, attacker och kast. Matchen vinns om motståndarens båda axlar hålls mot mattan i mer än fem sekunder eller om en deltagare leder med 12 poäng. Om sex minuter har brottats och det fortfarande inte finns någon vinnare utses brottaren med flest poäng till vinnare.
Regler i brottning
Under turneringar delas brottarna in i två pooler. Om en deltagare har förlorat två gånger är han eller hon utslagen. Vinnarna från de båda poolerna möts om guld och silver. Tvåorna från poolerna möts om brons.
För varje grepp får man ett antal poäng (1, 2, 3 eller 5 poäng). Man kan alltså vinna på följande sätt:
- Genom fall (motståndarens båda axlar trycks mot mattan)
- Genom poängöverläge (om skillnaden är 12 poäng eller mer)
- På poäng (när ordinarie tid har gått räknas poängen)
- Genom att motståndaren utesluts eller ger upp
Den vinnande respektive förlorande brottaren tilldelas följande matchpoäng:
- 5 : 0 vid fall
- 5 : 0 vid seger genom att motståndaren ger upp på grund av skada
- 5 : 0 vid diskvalificering på grund av regelbrott
- 4 : 0 vid seger genom tekniskt överläge (6 poängs skillnad under två perioder) och förloraren har inte tagit någon poäng<
- 4 : 1 vid seger genom tekniskt överläge (6 poängs skillnad under två perioder), men förloraren har tagit minst 1 teknisk poäng
- 3 : 0 vid poängseger i två av tre perioder utan teknisk poäng för förloraren
- 3 : 1 vid poängseger i två av tre perioder, men förloraren har tagit minst 1 teknisk poäng
- 0 : 0 om båda brottarna har diskvalificerats på grund av regelbrott
