Sanda är den sportiga sidan av san shou, där strikta regler gäller för vilka tekniker som får användas. Det kallas även kinesisk kickboxning.
San shou är en form av kinesisk självförsvarskonst och kampsport. Den består av fri kamp (free-fighting) och innehåller olika delar av stilar inom wushu.
Sandas ursprung
San shou utvecklades på 1960-talet på uppdrag av den kinesiska regeringen av den kinesiska armén. Detta var en följd av deras erfarenheter under Koreakriget. Olika traditionella stilar studerades och därefter gjordes ett urval som kombinerades med moderna insikter.
Det kan därför ses som en modern form av wushu, där man har försökt kombinera kärnan i olika traditionella stilar. Som obeväpnad självförsvarskonst är san shou komplett, eftersom den omfattar kast, låstekniker, stryptekniker, sparkar, slag, stötar och så vidare.
Regler för sanda
Sanda är en fullkontakt tävlingsidrott. Sanda utövas i turneringar. Vissa tekniker som ingår i självförsvarskonsten, såsom armbågsstötar, strypningar och armlås, är dock inte tillåtna, med undantag för X-treme sanda.
Det är även möjligt att vinna genom att få motståndaren att falla ut ur ringen, vilket självklart skulle vara ett oviktigt kriterium vid självförsvar. Ursprungligen ska ringen eller mattan vara en plattform på åtta gånger åtta meter och sextio cm hög.
Detta föreställer ett berg eller ett tak på en byggnad. Tillåtna tekniker är slag, sparkar och kast. Man kan även vinna genom K.O. eller på poäng.
Sanda utövas med huvud- och bröstskydd, skenbenskydd, tandskydd och boxningshandskar. Det finns även ‘X-treme’ sanda, som utövas utan bröst-, huvud- och skenbenskydd. Där är knä- och armbågstekniker ofta också tillåtna.
