Sanda är den sportiga sidan av san shou, där strikta regler gäller för vilka tekniker som får användas. Det kallas även kinesisk kickboxning.
San shou är en form av kinesisk självförsvarskonst och kampsport. Den består av fri kamp (free-fighting) och innehåller olika delar av stilar inom wushu.
Sandas ursprung
San shou utvecklades på 1960-talet på uppdrag av den kinesiska regeringen av den kinesiska armén, efter deras erfarenheter under Koreakriget. Olika traditionella stilar studerades, varpå man gjorde ett urval och kombinerade dem med moderna insikter.
Det kan därför ses som en modern form av wushu, där man har försökt kombinera kärnan i olika traditionella stilar. Som obeväpnad självförsvarskonst är san shou komplett: den innehåller kast, låsningar, strypningar, sparkar, slag och stötar.
Regler för sanda
Sanda är en fullkontaktssport som utövas i turneringar. Vissa tekniker som ingår i självförsvarskonsten, såsom armbågsstötar, strypningar och armlås, är inte tillåtna, med undantag för X-treme sanda.
Det är dessutom möjligt att vinna genom att få motståndaren att lämna ringen, vilket förstås inte skulle vara ett relevant kriterium vid självförsvar. Ursprungligen ska ringen eller mattan vara en plattform på åtta gånger åtta meter, sextio centimeter hög.
Detta föreställer ett berg eller taket på en byggnad. Tillåtna tekniker är stötar, sparkar och kast. Man kan också vinna genom K.O. eller på poäng.
Sanda utövas med huvud- och bröstskydd, skenbenskydd, ett tandskydd och boxningshandskar. Det finns även ”X-treme” sanda: detta utövas utan bröst-, huvud- och skenbenskydd, och ofta är även knä- och armbågstekniker tillåtna.
