K-1 är en kampsportsorganisation som kombinerar tekniker från bland annat thaiboxning, taekwondo, karate, kung-fu, kickboxning och den traditionella boxningen. ‘K’ står för karate, kung-fu och kickboxning. Termen K-1 är hämtad från F-1 eller Formel 1. Precis som F-1 inom motorsport står K-1 för den högsta klassen inom kampsport.
K-1:s historia
Sporten introducerades av Kazuyoshi Ishii 1993 i Japan. 1993 sändes den första K-1-matchen på TV. Varje år hålls K-1-turneringar över hela världen för att avgöra vilka åtta fighters som får delta i K-1 World Grand Prix i Japan. Finalen hölls fram till 2006 varje år i Tokyo Dome i Japans huvudstad Tokyo och 2007 och 2008 i Yokohama Arena. Vinnaren av finalen får 400 000 dollar. Sedan starten av K-1-tävlingarna har nederländarna dominerat K-1-turneringen. Nederländarna har hittills vunnit 13 av de 16 upplagorna.
K-1 regler:
- En match varar normalt 3 ronder om 3 minuter. Vid oavgjort läggs en rond till. Om matchen efter denna rond fortfarande inte är avgjord, läggs ytterligare en rond till. En match består av maximalt 5 ronder.
- Man kan vinna på poäng, knockout, teknisk knockout eller genom att ge upp.
- Fighters får sparka eller slå mot kroppen, benen eller huvudet.
- Fighters får använda knän mot kroppen, benen eller huvudet.
- Fighters får använda kasttekniker.
- Användning av armbågstekniker är förbjudet.
- Clinching är inte tillåtet. Kortvarigt grepp om motståndaren för att göra en knä- eller slagattack är dock tillåtet.
- Man fortsätter inte att slå när man är på marken.
K-1 vinnare:
1993 Branko Cikatic, 1994 Peter Aerts, 1995 Peter Aerts, 1996 Andy Hug, 1997 Ernesto Hoost, 1998 Peter Aerts, 1999 Ernesto Hoost, 2000 Ernesto Hoost, 2001 Mark Hunt, 2002 Ernesto Hoost, 2003 Remy Bonjasky, 2004 Remy Bonjasky, 2005 Semmy Schilt, 2006 Semmy Schilt, 2007 Semmy Schilt, 2008 Remy Bonjasky, 2009 Semmy Schilt, 2010 Alistair Overeem, 2013 Mirko Filipovic
