Wushu, även känt som modern wushu, är en uppvisningsform som härstammar från Kung Fu. Sporten utvecklades i Kina efter 1949 i ett försök att få en traditionell kinesisk kampsport att blomstra. Genom grundandet av IWUF (International Wushu Federation) har wushu utvecklats till en internationell sport. Vartannat år hålls ett världsmästerskap. Det första världsmästerskapet hölls i Peking och vanns av Clark Zhang.
Modern wushu består av två grenar: taolu och sanda. Taolu-former liknar mycket gymnastik och omfattar bland annat mönster och manövrar som ger poäng. Former består av grundläggande rörelser (sparkar, slag, balansering, hopp, svepningar och kast) som även förekommer i andra kinesiska kampsporter. Det finns mönster som måste utföras inom en viss tid. Utövare av modern wushu tränar allt oftare på lufttekniker som hopp på 540 och 720 grader. Sanda, ibland även kallat sanshou eller Lei Tai, är en modern kampsport och kampmetod som har påverkats av traditionell kinesisk boxning, kinesiska brottningsmetoder som Shuai Chiao och andra kinesiska brottningstekniker som Qin Na. Sanda liknar mycket kickboxning och Muay Thai, men omfattar betydligt fler brottningstekniker.
Wushus historia
1958 grundade den kinesiska regeringen All-China Wushu Association. Den fungerade som en paraplyorganisation för att införa regler inom kampsportsträningen. Den kinesiska statliga kommittén för fysisk kultur och idrott tog initiativet till att skapa standardiserade former för de flesta kampsporter. Under denna period introducerades ett nationellt wushu-system som bland annat innehöll standardiserade former, kursplaner och dangrader. Wushu introducerades både på universitet och i gymnasieskolor. År 1979 bildades en särskild arbetsgrupp för att främja wushu. I dag utövas många wushu-stilar i Kina, både traditionella och moderna, och alla främjas av den kinesiska regeringen.
Mönster
Inom wushu finns ett antal mönster som utövas. Dessa delas in i tre kategorier: obeväpnat, korta vapen och långa vapen. Till obeväpnade former hör Changquan, Nanquan och Taijiquan, till korta vapen hör Dao, Jian, Taijijian och Nandao, och till långa vapen hör Gun, Qiang och Nangun. Merparten av dessa mönster fastställdes 1958.
Dessa mönster utförs som obligatoriska eller individuella rutiner under tävlingar. Obligatoriska rutiner är rutiner som har utvecklats för utövaren, och varje utövare måste därför genomföra samma rutin. Individuella rutiner utvecklas av en utövare med hjälp av tränaren. Som tillägg till de individuella rutinerna utförs ibland även par- och gruppmönster. Parmönstret, kallat duilian, är ett mönster där en form av sparren förekommer, med eller utan vapen. Parmönstret är spektakulärt och rörelserna utförs vackert synkront. Gruppmönstret, känt som jiti, är ännu mer spektakulärt, där många utövare utför olika rörelser synkront. Ofta spelas även musik för att få helheten att gå bättre i takt.
Andra rutiner
Merparten av rutinerna inom sporten är nya, moderna sammanställningar av traditionella rutiner. Trots det innehåller rutiner som härstammar från traditionella stilar många nya delar. I dag utövas i allmänhet följande rutiner:
- Baguazhang – Eight-Trigrams Palm
- Bajiquan – Eight Extremes Fist/Boxing
- Chaquan – Cha Fist/Boxing
- Chuojiao – Poking Feet
- Ditangquan – Ground-Prone Fist/Boxing
- Fanziquan – Overturning Fist/Boxing
- Houquan – Monkey Fist/Boxing
- Huaquan – Hua Fist/Boxing
- Paochui – Cannon Punch
- Piguaquan – Chop-Hitch Fist/Boxing
- Shequan – Snake Fist/Boxing
- Tantui – Spring Leg
- Tanglanghushi – Praying Mantis and Tiger Style
- Tanglanquan – Praying Mantis Fist/Boxing
- Tongbeiquan – Through-the-Back Fist/Boxing
- Wing Chun (Yongchunquan) – Eternal Spring
- Xingyiquan – Shape-Intent Fist/Boxing
- Yingzhaoquan – Eagle Claw Fist/Boxing
- Zuiquan – Drunken Fist/Boxing
