Young Corbett II

Världsmästare i fjädervikt

Corbett blev professionell boxare 1896 och förlorade ingen av sina första tretton matcher. Efter den sviten hade han nio segrar, tre oavgjorda matcher och en match utan resultat. 1901 besegrade han George Dixon i Denver och erövrade därmed den västra fjäderviktstiteln.

I sin nästa match mötte han den regerande världsmästaren i fjädervikt, Terry McGovern, i Hartford. Corbett slog McGovern på knockout i andra ronden och tog över världsmästartiteln. Han försvarade titeln fyra gånger, bland annat i en returmatch mot McGovern som han också avgjorde på knockout. Dessutom gick han under den perioden matcher utan titel på spel, bland annat mot Young Erne och två gånger mot Jimmy Briggs, och vann alla.

Ett möte med den brittiske världsmästaren i fjädervikt, Ben Jordan, blev aldrig av. Det råder oklarhet kring Corbetts innehav av titeln: han hade svårt att klara viktgränsen på 126 pund, och vissa källor uppger att han avsade sig titeln i december 1902 och gick upp till lättvikt, varpå Abe Attell utropade sig till fjäderviktsmästare. Andra källor visar att Corbett försvarade sin titel vid vikter över 126 pund, medan Attell försvarade titeln vid 126 pund.

Senare karriär

Corbett fortsatte att boxas. Han mötte den senare världsmästaren Battling Nelson i två matcher i rad 1904 och 1905 och förlorade båda på teknisk knockout. Därefter mötte han sin gamle rival Young Erne två gånger i Philadelphia: den första matchen slutade oavgjort, medan han förlorade den andra på poäng.

De sista fem åren av hans karriär var omväxlande. Aurelio Herrera slog honom på knockout 1906 och Harlem Tommy Murphy besegrade honom på poäng, men 1907 besegrade han återigen Young Erne på poäng. Hans sista professionella match ägde rum 1910. Fram till sin död 1927 boxades han fortfarande i uppvisningsmatcher.

Dödsfall

Corbett avled plötsligt i april 1927: han kollapsade utanför State Theatre i Denver. Hans död tillskrevs hjärtsjukdom; veckan innan hade han klagat för vänner över bröstsmärtor.

Boxningsställning: ortodox.

• Världsmästare i fjädervikt (1901).

• Fyra försvar av världsmästartiteln i fjädervikt, inklusive en knockoutseger mot Terry McGovern i returmatchen.

• Västlig mästare i fjädervikt (1901).

• Invald postumt i Ring Magazines Hall of Fame (1965).

• Invald postumt i International Boxing Hall of Fame (2010).

1896: blir professionell boxare; obesegrad i sina första tretton matcher (nio segrar, tre oavgjorda, en utan resultat).

1901: besegrar George Dixon i Denver och erövrar den västra fjäderviktstiteln.

1901: besegrar Terry McGovern i andra ronden och blir världsmästare i fjädervikt.

1902: försvarar bland annat världstiteln mot Kid Broad och Joe Bernstein.

1904: förlorar världstiteln till Jimmy Britt.

1904-1905: förlorar två gånger mot Battling Nelson.

1907: besegrar Young Erne igen.

1910: sista professionella matchen; boxas därefter i uppvisningsmatcher fram till 1927.

1965: invald postumt i Ring Magazine Hall of Fame.

2010: invald postumt i International Boxing Hall of Fame.

Corbett var en av de mest framstående fjäderviktsboxarna kring sekelskiftet: obesegrad i sina första tretton professionella matcher och världsmästare 1901 efter att ha stoppat Terry McGovern i andra ronden.

Hans postuma inval i Ring Magazine Hall of Fame (1965) och International Boxing Hall of Fame (2010) understryker hans plats i boxningshistorien.