Sumo

Vad är sumo?

Sumo (相撲, sumō) är en japansk brottningssport med fullkontakt. Två rikishi försöker få ut varandra ur den runda dohyō-ringen eller få motståndaren att vidröra marken med någon annan kroppsdel än fotsulorna. Det sker bland annat genom att knuffas, dra, kasta, bringa motståndaren ur balans och gripa tag i mawashin.

Sumo är samtidigt en sport, en professionell institution och en tradition där shintoistiska ritualer spelar en synlig roll. Den moderna professionella varianten, ōzumō, existerar jämsides med amatörsumo samt historiska eller rekreativa former.

Tidig historia och religiösa traditioner

Japanska ursprungsberättelser förbinder brottning med gudar och ritualer för en god skörd. Kojiki (712) och Nihon Shoki (720) innehåller tidiga skriftliga hänvisningar, bland annat mytiska strider mellan kami. Berättelserna är viktiga källor till sumons kulturella betydelse, men utgör ingen direkt redogörelse för när den moderna sporten uppstod.

En historiskt beskriven tävling vid det kejserliga hovet dateras till 642. Under Nara- och Heianperioden utvecklades sumai no sechie till en hovceremoni. Senare övergick sumo gradvis från hovritual till militär träning, folklig underhållning och organiserad professionell sport.

Medeltiden och Edoperioden

Under Kamakura- och Muromachiperioden knöts sumo även till samurajer, militär träning och stöd från daimyō. På 1500-talet organiserade Oda Nobunaga stora turneringar; sådana evenemang bidrog till utvecklingen av en avgränsad rund arena.

Under Edoperioden blev många sedvänjor inom den moderna professionella sumon tydliga, bland annat heya, gyōji, mawashi, dohyō-iri och organiserade turneringar. Kända historiska namn är bland andra Raiden Tameemon och Tanikaze Kajinosuke.

Från Meiji till i dag

Efter Meijirestaurationen 1868 förlorade sumo till en början status när feodala sponsorer försvann och västerländsk kultur blev ett modernt ideal. En kejserlig turnering 1884 bidrog till att återställa folkets uppskattning. Under 1900-talet standardiserades den professionella organisationen, turneringsschemat och rangstrukturen ytterligare.

Rituell och religiös kontext

Före och under en professionell turnering syns ritualer som dohyō-iri, att strö salt och att dricka chikara-mizu. Dessa handlingar förknippas ofta med rening, respekt och dohyōns shintokontext.

Sumos religiösa betydelse är historiskt viktig, men den moderna sporten är inte uteslutande en religiös ceremoni. Ritualernas exakta betydelse kan variera beroende på sammanhang, källa och tolkning.

Träning och teknik

Professionella rikishi tränar i en heya under ledning av en oyakata. Träningen kan bestå av shiko, butsukari-geiko, teppo-övningar, stående dueller och matchsimuleringar. Kombinationen av balans, benstyrka, timing, höftanvändning och explosivitet är viktigare än kroppsvikten i sig.

Japan Sumo Association skiljer mellan 82 kimarite, de officiella vinnande teknikerna. Exempel är oshidashi, att knuffa ut motståndaren ur dohyō, och uwatenage, ett kast där motståndaren dras över mawashins utsida. Den använda tekniken tillkännages efter matchen av gyōji.

Kost och återhämtning

Chankonabe, en flexibel hotpot med bland annat buljong, proteiner och grönsaker, är en välkänd måltid i många heya. Stora portioner, ris, vila efter måltiden och träningsbelastning kan bidra till viktökning, men den exakta livsstilen varierar mellan olika stall och personer.

Professionell sumo

Ōzumō organiseras av Japan Sumo Association. Professionella brottare bor och tränar vanligtvis i en heya. De sex divisionerna, från lägst till högst, är jonokuchi, jonidan, sandanme, makushita, jūryō och makuuchi. Brottare i jūryō och makuuchi kallas sekitori och har fler privilegier och en annan status än de lägre rankerna.

Inom makuuchi går rangordningen från maegashira via komusubi, sekiwake och ōzeki till yokozuna. En yokozuna kan inte degraderas på vanligt sätt; när prestationerna eller hälsan inte längre motsvarar rangen förväntas brottaren vanligtvis gå i pension.

Honbasho och regler

Traditionellt hålls sex stora honbasho per år, fördelade mellan Tokyo, Osaka, Nagoya och Fukuoka. En honbasho pågår i femton dagar. Vinnaren av en division är brottaren med flest segrar; vid lika resultat kan en avgörande match följa. De tre sanshō-priserna belönar teknik, kämpaglöd och exceptionella prestationer i toppdivisionen.

Förbjudna handlingar omfattar bland annat strypning, att dra i håret, böja fingrar, sparka, peta i ögonen och slå med knuten näve. Gyōji utser vinnaren med gunbai, men shimpan kan ompröva beslutet i en mono-ii eller beordra en torinaoshi.

Sumo utanför Japan

Amatörsumo utövas internationellt med viktklasser och tävlingar för män och kvinnor. International Sumo Federation organiserar eller stöder internationella mästerskap. Amatörformen skiljer sig på viktiga punkter från professionell ōzumō, bland annat genom kvinnors deltagande, ålders- och viktklasser samt en mindre omfattande ceremoni.

Europa, Brasilien och USA har aktiva amatörtraditioner. Europeiska deltagare kommer ofta från judo, brottning eller sambo. Brasilien har utvecklat en stark infrastruktur genom den japanska diasporan och har även en betydande kvinnosumoscen. I Storbritannien uppstod nationella organisationer tidigt; den aktuella paraplystrukturen bör kontrolleras hos det berörda förbundet.

Amatörsumo och internationella regler

Internationella amatörtävlingar använder vanligtvis viktklasser, ålderskategorier och separata kategorier för kvinnor och män. Indelningen och kvalificeringsreglerna kan variera mellan olika förbund och mästerskap. Sumo är ingen olympisk sport, även om internationella organisationer strävar efter erkännande inom den globala idrottsvärlden och sporten har förekommit vid flera multisportevenemang.

Kropp och hälsa

Professionell sumo kräver en kombination av styrka, rörlighet, teknik och kondition. En stor kropp kan vara en fördel, men avgör inte ensam resultatet. Forskning om aktiva rikishi och tidigare brottare pekar på hälsorisker som hänger samman med kroppsvikt, träningsbelastning, alkohol, leder och övergången till livet efter karriären. Riskernas omfattning varierar mellan individer och studier.

Karriär och hierarki

Yrkeslivet i en heya är starkt hierarkiskt. Lägre rankade brottare har andra skyldigheter när det gäller boende, klädsel och arbetsuppgifter än sekitori. Befordran och degradering avgörs av prestationerna under officiella honbasho. Lön, bonusar, prispengar och sponsorbelopp varierar beroende på rang och kan förändras över tid.

Lär dig sumo

Den som vill lära sig sumo kan vända sig till en amatörklubb, skola, universitet eller specialiserad förening. Sök efter en tränare som använder säkra övningar i fallteknik, knuffar, drag och brottning och som tydligt skiljer mellan amatörsumo, professionell ōzumō och motionsinriktad träning. Ritualerna och klädseln inom professionell sumo behöver inte automatiskt ingå i varje lektion.