Från Marseille och Paris till fransk boxning
Savates rötter sträcker sig tillbaka till Frankrike under sjuttonhundra- till artonhundratalet. I hamnen i Marseille utvecklade sjömän en sparkstil som senare förknippades med namnet chausson, efter de lätta skodon som bars ombord. I Paris växte dessutom en hårdare form av gatustrid fram, där tunga skor, låga sparkar och tekniker med öppen hand spelade en viktig roll.
Dessa historiska berättelser ska inte förväxlas med ett enda officiellt startdatum. Savate växte fram ur flera franska traditioner och standardiserades som sport först senare. Namnet syftar på en gammal sko eller stövel, vilket stämmer med skodonens historiska betydelse inom disciplinen.
Casseux och Lecour
Michel Casseux spelade en viktig roll i att föra in chausson och Savate i en mer reglerad träningsmiljö. År 1825 öppnade han en skola i Paris där tekniker undervisades och farliga gatutövningar begränsades.
Charles Lecour kombinerade därefter engelska boxningstekniker med den franska sparktraditionen. Genom att förena slag, sparkar, skyddande handskar och ett tydligare träningssystem lades grunden till den moderna boxe française. Charlemont-linjen bidrog senare till sportens fortsatta spridning, kodifiering och professionalisering.
Från gatustrid till organiserad sport
Den moderna sportversionen uteslöt tekniker som kunde förekomma i en gatu- eller självförsvarssituation, såsom skallningar, angrepp mot ögonen, låsningar och okontrollerade kast. Därigenom blev Savate lämpligt för träning, tävling och en internationell federativ struktur.
Savate fanns med som uppvisningssport vid de olympiska spelen i Paris 1924. Under nittonhundra- och tvåtusentalet växte sporten vidare genom nationella federationer, europamästerskap, världsmästerskap och det internationella förbundet.