Capoeira

Afrikanska och brasilianska rötter

Capoeira utvecklades i det brasilianska koloniala samhället bland förslavade och frigivna afrikaner och deras ättlingar. Det exakta ursprunget kan inte härledas till en enda tidpunkt eller en enda förfädersk konstform. Forskare nämner influenser från bland annat Angola, Kongo, andra bantukontexter och brasilianska traditioner.

Det möjliga sambandet med engolo, en traditionell kampkonst från Angola, är viktigt men är fortfarande omdiskuterat. Likheterna i rörelserna stöder möjligheten av en påverkan, men bevisar inte en enkel, obruten härstamningslinje.

Kriminalisering och tidig utveckling

Capoeira omnämndes i ett rättsligt dokument från 1789 under namnet capoeiragem. Under 1800-talet förknippades gatucapoeira i Rio de Janeiro med konflikter, och den historiska benämningen capoeira cariocauppstod. Capoeira införlivades i Brasiliens strafflagstiftning från 1890 och förblev utsatt för påtryckningar fram till 1930-talet.

Mestre Bimba och capoeira Regional

Under 1920- och 1930-talen utvecklade Mestre Bimba en mer strukturerad undervisningsmetod. Han använde bland annat sequências de ensino och införlivade influenser från batuque. Hans stil blev känd som capoeira Regional. År 1932 fick han tillstånd att starta en formell skola, samtidigt som capoeirans juridiska och samhälleliga ställning fortfarande förändrades.

Staten legaliserade och främjade capoeira från 1937. Det ofta citerade påståendet att capoeira var den enda verkliga nationalsporten hör samman med kulturpolitiken kring Getúlio Vargas och bevisar inte att alla grupper accepterade samma regler eller metod.

Mestre Pastinha och capoeira Angola

År 1941 grundade Mestre Pastinha en skola för capoeira Angola. Denna tradition betonar ofta låga rörelser, ritualer, musik, strategi, teatraliskt uttryck och malícia. Motsättningen mellan Angola och Regional är historiskt viktig, men moderna grupper kombinerar ofta inslag från båda.

Spridning från 1960-talet

Från 1960-talet spreds capoeira i större utsträckning inom Brasilien. Grupo Senzala blev inflytelserik med en atletisk form av Regional. Från 1970-talet förde brasilianska lärare och grupper capoeira till Nordamerika, Europa och andra regioner.

Den internationella tillväxten ledde till nya skolor, stilar och deltagare, men också till diskussioner om kommersialisering, kulturell kontext, ras, kön och balansen mellan sport och kulturarv.

Rangsystem

Capoeira har inget universellt accepterat rangsystem. Vissa grupper använder färgade cordas, medan andra arbetar med titlar som discípulo, treinel, professor, contra-mestre och mestre utan synligt bälte eller snöre. Särskilt i många Angola-grupper är graderingen mindre synlig eller organiserad på ett annat sätt.

En mestre är i många traditioner inte bara en tekniskt avancerad utövare, utan också en lärare och bärare av historia, musik och kulturellt ansvar.

Kvinnor, antirasism och internationell kultur

Även om capoeira länge var starkt mansdominerad började kvinnor delta alltmer aktivt från andra hälften av 1900-talet. Från 1980-talet blev kvinnliga mestras också mer synliga, och mer uppmärksamhet riktades mot sexism inom traditionen.

Internationell tillväxt har gjort capoeira till en viktig bärare av afrobrasiliansk kultur . Samtidigt pågår diskussioner om kulturell appropriering, kommersialisering, representation och bevarandet av det historiska sammanhanget.

Kulturarv och populärkultur

År 2014 skrevs roda de capoeira in på UNESCO:s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Erkännandet lyfter fram kunskapsöverföring, social integration och minnet av motstånd mot historiskt förtryck.

Capoeira har förekommit i filmer, på tv, i videospel och musikvideor. Sådana skildringar kan öka synligheten, men visar inte alltid konstens fullständiga sociala, musikaliska och historiska sammanhang.

Träna säkert och ansvarsfullt

Capoeira innehåller fysiska och ibland akrobatiska rörelser. Bygg gradvis upp styrka, rörlighet, inversioner och partnermoment under ledning av en erfaren instruktör. En roda bör ta hänsyn till nivå, utrymme, underlag och tydliga överenskommelser.

Historiska gatustrider, vapen och hårda former av capoeira är inte den allmänna normen för moderna lektioner. De-eskalering, respekt för träningspartner och att avbryta på ett säkert sätt vid smärta eller förlorad kontroll ska stå i främsta rummet.