Från lei tai till modern tävlingsidrott
Sanda bygger vidare på kinesiska traditioner inom fri kamp, brottning och kast. Framför allt utgjorde lei tai-tävlingar en viktig historisk förebild: två fighters försökte träffa varandra, få motståndaren ur balans eller kasta ner honom från en upphöjd plattform. Reglerna och säkerheten i moderna idrottstävlingar standardiserades senare i hög grad, men idén om en öppen kamp med striking och kast bevarades.
Under 1900-talet sökte man inom kinesiska militära och idrottsliga träningsprogram efter ett praktiskt system där traditionella tekniker kunde tränas under press. Kinesiska boxnings- och brottningsmetoder kombinerades då med ett modernare synsätt på kondition, timing och tävlingsstrategi. Tävlingsformen utvecklades formellt vidare inom det moderna wushu under 1979.
Traditionellt inflytande, moderna regler
Sanda-curriculumet innehåller influenser från flera kinesiska stilar, däribland kinesiska boxningstekniker och shuai jiao, den kinesiska brottningstraditionen. Även modern boxningsträning och idrottsvetenskapliga principer har påverkat hur Sanda lärs ut. Ett tävlingssystem kräver tydliga gränser: tekniker från självförsvar eller militär träning är därför inte automatiskt tillåtna i en idrottstävling.
Det internationella tävlingslandskapets framväxt
International Wushu Federation, vanligtvis förkortat IWUF, organiserar internationella wushutävlingar i taolu och sanda. Det första World Wushu Championships hölls 1991. Sanda utvecklades därmed från en kinesisk tävlingsform till en internationell disciplin med kontinentala mästerskap, världsmästerskap och en egen World Cup.
Idrotten har dessutom beröringspunkter med kickboxning, shoot boxing och MMA. Sanda-utövare som deltar i andra format måste anpassa sig till nya regler, längre clinchfaser, markkamp eller andra begränsningar. Just denna anpassningsförmåga är en av systemets styrkor.