Aikido

Aikido

Stats

Ursprung
Japan
Grundat
1942
Organisation
International Aikido Federation

Aikido är en japansk kampsport som skapades av Morihei Ueshiba (O-Sensei) i början av 1900-talet och bygger på principen att harmoniera med och omdirigera angriparens kraft i stället för att möta den med full kraft. Aikido kännetecknas av mjuka, cirkulära rörelser, ledlåsningar, kast och fasthållningar och är unik bland kampsporter genom sitt uttalade filosofiska engagemang för icke-aggression – målet är att neutralisera ett angrepp och samtidigt orsaka angriparen så liten skada som möjligt. Aikido utövas av miljontals människor världen över och är lika mycket en andlig och filosofisk disciplin som en fysisk.

Historik

Morihei Ueshiba – från krigare till fredsmäklare

Morihei Ueshiba föddes 1883 i Wakayama prefektur i Japan. Som sjukligt barn blev han besatt av kampsport och bemästrade flera system – framför allt Daito-ryu Aiki-jujutsu under den legendariske Sokaku Takeda, vilket blev den främsta tekniska grunden för aikido. Ueshiba var också en hängiven anhängare av religionen Omoto-kyo, och det var hans andliga utveckling – särskilt en djup upplevelse av upplysning 1925 – som helt förändrade hans syn på kampsport.

Han beskrev sin upplevelse som insikten att ”den sanna kampsporten inte handlar om att besegra andra, utan om att harmoniera med universum”. Från och med då började han utveckla det som skulle bli aikido – en kampsport byggd på aiki (harmonisk ande), irimi (att gå in), tenkan (att vända) och principen att använda motståndarens energi mot honom eller henne i stället för att möta den med kraft.

Aikidotekniker och principer

Aikidotekniker (waza) är huvudsakligen defensiva och utförs efter att man har följsamt anpassat sig till ett angrepp. Centrala teknikfamiljer omfattar irimi-nage (ingångskast), kote-gaeshi (handledsvändningskast), shiho-nage (kast i fyra riktningar), nikyo, sankyo och yonkyo (progressiva låsningar av handled och arm), kokyu-nage (andningskast) och ikkyo (den första lärdomen – grundläggande armkontroll och fasthållning).

Vapenträning – bokken (träsvärd), jo (kort stav) och tanto (kniv) – är en integrerad del av traditionell aikidoträning. Ueshibas träning med svärd och spjut påverkade i hög grad aikidons rörelsemönster utan vapen, och en förståelse för vapenteknik belyser logiken bakom teknikerna utan vapen.

De viktigaste stilarna

Aikikai: Den ursprungliga stilen, med huvudkontor i Hombu Dojo i Tokyo under Ueshiba-familjens ledarskap (Doshu). Referensstandarden för traditionell aikido världen över.

Yoshinkan: Grundad av Gozo Shioda, en senior elev till O-Sensei. Mer strukturerad och kampinriktad, och användes för att utbilda Tokyopolisen. Känd för sitt precisa och kraftfulla utförande.

Iwama-ryu: Utvecklad av Morihiro Saito vid Iwama dojo, där O-Sensei tillbringade sina senare år. Betonar sambandet mellan vapen- och obeväpnad teknik. Är numera till stor del integrerad i Aikikai.

Ki Society (Shin Shin Toitsu Aikido): Grundad av Koichi Tohei, med fokus på utveckling av ki (energi) och förening av sinne och kropp vid sidan av kampsportstekniken.

Träning

Träning i Aikido

Aikidoträning är samarbetande snarare än tävlingsinriktad – det finns inga turneringar inom den vanliga Aikidon. Träningen är strukturerad kring uke (angriparen som tar emot tekniken) och tori/nage (försvararen som utför den), där paren turas om med rollerna. Detta samarbetsformat gör det möjligt att träna tekniker säkert med full utsträckning och utveckla känslan för motståndarens balans och rörelser.

Ukemi (fall och rullningar) är en grundläggande Aikidofärdighet – utövare måste lära sig att ta emot kast och låsningar på ett säkert sätt innan de kan utföras med fullt engagemang. Avancerad ukemi är i sig en kampsportsfärdighet som gör det möjligt för utövare att återfå sin hållning och fortsätta efter att ha blivit kastade.

Bältessystemet går från vitt till svart (dangrader), där färgade kyugrader varierar mellan organisationer. Framsteg mäts genom tekniska graderingar snarare än tävlingsresultat.