Från gamla blandformer till modern MMA
MMA:s historia har ingen enda utgångspunkt. Under olika tider och i olika länder prövades discipliner mot varandra i matcher med varierande regler. Sådana exempel är föregångare eller influenser, men inte alla är modern MMA i dagens idrottstekniska bemärkelse.
I antikens Grekland kombinerade pankration boxning och brottning. Sporten blev en del av de olympiska spelen 648 f.Kr. och tillät många tekniker, med förbud mot bland annat att bitas och angripa ögonen. Även från Kina, Indien, Japan och andra regioner finns beskrivningar av blandade kampformer och matcher mellan olika stilar.
Under 1800-talet och början av 1900-talet ägde matcher rum i Europa, Japan och Nordamerika mellan boxare, brottare, judoutövare, savatörer och utövare av andra system. Catch wrestling, Bartitsu, sambo och japanska merikan-matcher bidrog var och en på sitt sätt till idén att en fighter måste behärska flera avstånd och angreppsformer.
I Brasilien växte vale tudo från 1920-talet fram till en välkänd tradition av matcher mellan olika stilar. Gracie-familjen organiserade dessutom utmaningsmatcher där brasiliansk jiujitsu testades mot brottning, boxning och andra discipliner. Den berömda matchen mellan Masahiko Kimura och Hélio Gracie 1951 var en grapplingmatch, inte en modern MMA-match, men blev ändå ett viktigt ögonblick i utvecklingen av brasiliansk jiujitsu och mixed-style combat.
Japan utvecklade en annan viktig väg. Shoot wrestling, Shooto, Pancrase och RINGS förde samman striking och submission grappling i format som alltmer började likna riktiga sportmatcher. Matchen mellan Muhammad Ali och Antonio Inoki 1976 visade samtidigt hur svårt en kamp mellan olika regelsystem kan bli när båda deltagarna försöker tvinga fram sitt eget avstånd och sina egna villkor.
Ultimate Fighting Championship arrangerades den 12 november 1993 i Denver som en turnering där olika kampstilar ställdes mot varandra. Royce Gracie vann UFC 1 och bidrog till att visa hur viktig kontroll på marken och submissions är mot större motståndare som inte var förberedda på det. De första evenemangen hade få regler och anpassades senare grundligt för säkerhet, idrottslig reglering och bredare acceptans.
Termen 'mixed martial arts' dokumenterades 1993 i en recension av UFC 1 av tv-kritikern Howard Rosenberg. Vem som exakt myntade termen är fortfarande omdiskuterat. Under de följande åren trängde MMA gradvis undan benämningar som 'ultimate fighting' och 'no holds barred' som allmänt namn på den reglerade sporten.