Judo är en japansk kampsport och olympisk idrott där teknik, timing och maximal effektivitet står i centrum. Upptäck kast, marktekniker, träningsformer och utrustning inom en av världens viktigaste grapplingdiscipliner.
Ursprung
Japan
Utforska vidare
01. / Översikt
Översikt
Vad är judo?
Judo är en japansk kampsport och självförsvarskonst som utvecklades omkring 1882 av Jigoro Kano. Ordet judo betyder ”den mjuka vägen” och syftar på ett sätt att träna och leva där teknik, tajming och kontroll är viktigare än råstyrka. En utövare kallas judoka.
I judo lär du dig att använda en motståndares snabbhet och kraft i stället för att möta dem direkt. Målet är att på ett kontrollerat sätt få motståndaren ur balans och kasta honom eller henne, eller att kontrollera motståndaren på marken med ett fasthållningsgrepp, strypgrepp eller ledlås. Tävlingsidrotten är populär över hela världen och har varit en del av det olympiska programmet sedan 1964.
Judo handlar inte bara om att vinna. Självbehärskning, respekt, samarbete och att lära sig träna säkert utgör grunden. En träning och tävling börjar och slutar med respekt för partnern, motståndaren och tatamin.
Idrottens grundprinciper
Judons två klassiska principer är seiryoku zenyō, maximal effekt med minimal ansträngning, och jita kyōei, ömsesidig nytta och allmänt välbefinnande. På mattan innebär det att röra sig effektivt, välja rätt handling i rätt ögonblick och träna tillsammans för att bli bättre. Du kastar din träningspartner, men blir sedan själv kastad. Det gör judo till både en individuell utmaning och en gemensam läromiljö.
Jigoro Kano föddes 1860 i Mikage i Japan. Som en liten och späd pojke som ofta blev mobbad började han träna traditionell jiujitsu. Han studerade bland annat Tenjin Shinyo-ryu och Kito-ryu och sammanförde deras användbara tekniker till ett säkrare och mer systematiskt system: judo.
År 1882 grundade Kano Kodokan i Tokyo. Han tog bort de farligaste teknikerna från traditionell jiujitsu och utvecklade randori, fri träning med motstånd, som grund för säker men realistisk träning. Kombinationen av teknik, fysisk utveckling och mental fostran gjorde judo till något annat än en vanlig samling kamptekniker.
Jigoro Kanos filosofi
Seiryoku zenyō - uppnå maximal effekt med minimal ansträngning. Använd din energi effektivt och lär dig att utnyttja motståndarens kraft till din fördel.
Jita kyōei - ömsesidig nytta och allmänt välbefinnande. Du lär dig judo tillsammans med andra, med respekt för din partner och ansvar för varandras utveckling.
Teknik framför råstyrka
I det ursprungliga idealet skulle en mindre och fysiskt svagare person kunna försvara sig mot en större angripare med hjälp av teknik. I tävlingsjudo spelar styrka självklart också en roll, men tajming, balans, grepp, hållning och tekniskt val avgör fortfarande vem som vinner en duell.
Judo blir en världsomspännande och olympisk sport
Kano spred judo internationellt genom uppvisningar och utbildningar. År 1964 blev judo en olympisk sport under spelen i Tokyo. Det första världsmästerskapet för män hölls 1956 och det första världsmästerskapet för kvinnor 1980. Från och med 1987 slogs tävlingarna samman. International Judo Federation (IJF) är sportens internationella paraplyorganisation.
Den nederländska judotraditionen fick internationell prestige genom Anton Geesink, som vann olympiskt guld i Tokyo 1964, Wim Ruska, som vann två guldmedaljer 1972, och Mark Huizinga, som blev olympisk mästare 2000.
Viktiga utvecklingar inom judo
Judo började som ett system för personlig utveckling och självförsvar, utvecklades till en internationell tävlingsidrott och förblev samtidigt förbundet med den traditionella dojons värderingar. Kodokan värnar den tekniska och historiska grunden, medan förbund och tävlingsorganisationer fortsätter att utveckla sporten för olika åldrar och nivåer.
Det nederländska bidraget
Anton Geesink stod inte bara för en historisk olympisk seger. Användningen av en vit och blå judodräkt i stora tävlingar blev också viktigare genom hans inflytande, eftersom domare, publik och tittare då lättare kan se vilken judoka som utför vilken aktion. I mindre tävlingar och i Japan används även röda och vita bälten för att skilja judokorna åt.
Den sällsynta 10:e dan-graden
Den 10:e dan-graden är en exceptionell grad som historiskt endast har tilldelats en mycket liten grupp judokor. Bland de kända innehavarna finns bland andra Kyuzo Mifune, Yoshitsugu Yamashita, Anton Geesink, Charles Palmer, Toshiro Daigo, Ichiro Abe, Yoshimi Osawa, Jaap Nauwelaerts de Agé och George Kerr. Det röda bältet står för de högsta dan-graderna; det exakta tilldelandet och erkännandet kan variera mellan olika förbund.
Judo för alla
Judo utövas av barn, vuxna och seniorer. Fritidsjudo lägger tonvikten på att röra sig säkert, lära sig falla, samarbeta och ha roligt. A-judo för idrottare med funktionsnedsättning är integrerad i sporten, med anpassad träning och tävlingar vid behov.
Kata: judons formella sida
Kata är fasta former där judotekniker utförs formellt, exakt och i en överenskommen ordning. Du kan se kata som judons grammatik: de synliggör de tekniska principerna och hjälper judoutövare att utveckla hållning, tajming, avstånd, kontroll och rörelse på ett skarpare sätt.
Att utföra kata är en obligatorisk del av danexamen, men kata tränas också separat. Många judoutövare börjar med det omkring tretton års ålder och från och med 2:a kyu. Partnern som utför tekniken kallas tori; partnern som tar emot tekniken kallas uke.
Viktiga Kodokan-kata
Nage no Kata - fasta former för kasttekniker.
Katame no Kata - kontrolltekniker på marken.
Ju no Kata - former där följsamhet och smidiga rörelser står i centrum.
Kime no Kata - tekniker för försvar och avgörande kontroll.
Koshiki no Kata - gamla tekniker med en direkt koppling till traditionell kampkonst.
Kodokan Goshin Jutsu - former för självförsvar.
Itsutsu no Kata - en kata kring de fem naturlagarna.
Andra kata
Seiryoku Zenyo Kokumin Taiiku no Kata - övningar för maximal effektivitet.
Go no Kata - styrketekniker.
Joshi Goshin Ho - självförsvar för kvinnor.
Gonosen no Kata - mottekniker.
Hikomi no Kata - stående vältningstekniker.
Kata kräver inget tävlingstempo, utan uppmärksamhet på detaljer. Varje hållning, förflyttning och teknik förmedlar judons intention. Därför förblir kata viktigt för judoutövare som vill finslipa sin teknik, även när de inte deltar i officiella tävlingar.
Match: shiai
En officiell judomatch kallas shiai. Judoka delas in efter ålder och vikt, så att matchen blir så rättvis och säker som möjligt. För seniorer varar en match vanligtvis fyra minuter. För juniorer är matchtiden, beroende på ålder, vanligtvis mellan två och fyra minuter.
Domarens kommandon
Hajime - börja. Matchen och matchtiden startar.
Mate - vänta. Matchen och tiden pausas.
Sono-mama - rör er inte. Judokarna stannar i sina positioner, till exempel under ett fasthållande.
Yoshi - fortsätt. Matchen återupptas från samma positioner som före sono-mama.
Poäng och bedömning
Ett kast bedöms utifrån kontroll, kraft, snabbhet och hur motståndaren landar. De viktigaste matchpoängen är ippon, waza-ari och yuko. En ippon avslutar matchen direkt. En waza-ari är en stark men inte fullständig poäng; flera resultat kan enligt det gällande tävlingsreglementet tillsammans avgöra matchen.
Ippon - en fullständig poäng för en övertygande teknik med kontroll och en tydlig landning eller annan avgörande handling.
Waza-ari - en hög poäng för en väl utförd teknik som inte uppfyller alla villkor för ippon.
Yuko - en lägre poäng enligt det gällande tävlingsreglementet.
Stående tekniker och markarbete
Vid tachi-waza, stående tekniker, bedöms bland annat obalansen, kontrollen under kastet och landningen. Vid ne-waza, marktekniker, kan ett fasthållande ge poäng när motståndaren ligger kontrollerad på rygg eller axel och den som utför tekniken håller tryck uppifrån. Den exakta poängen och tidslängden följer det aktuella reglementet från förbundet eller tävlingsorganisationen.
Jonai och jogai
En handling är jonai, det vill säga inne, när teknikens resultat tydligt sker inom tävlingsområdet. Vid en stående teknik kan landningen ske utanför området om tekniken påbörjades inom området. Vid markarbete förblir handlingen inne så länge en judoka har fysisk kontakt med tävlingsområdet. Om handlingen är jogai, det vill säga ute, avbryter domaren matchen med mate.
Viktklasser
Män: under 60 kg, 60–66 kg, 66–73 kg, 73–81 kg, 81–90 kg, 90–100 kg och över 100 kg.
Kvinnor: under 48 kg, 48–52 kg, 52–57 kg, 57–63 kg, 63–70 kg, 70–78 kg och över 78 kg.
De exakta kategorierna kan variera beroende på ålder, tävling och aktuella internationella regler. Därför är bestämmelserna från det organiserande förbundet alltid avgörande.
Bestraffningar i judo
Bestraffningar är avsedda att korrigera osäkert, passivt eller osportsligt beteende. De två viktigaste bestraffningsnamnen är shido för en mindre förseelse och hansoku-make för en grov förseelse eller diskvalificering. Den exakta tillämpningen kan variera beroende på ålderskategori och aktuella tävlingsregler.
Shido
Shido kan utdelas för beteende som på ett otillåtet sätt stör matchens förlopp. Exempel är överdrivet defensiv eller passiv judo, en skenattack, att utan anledning gå utanför tävlingsområdet, ett ensidigt grepp utan omedelbart angrepp, att tala under matchen och att ständigt undvika ett riktigt judogrepp.
Även att rätta till sin egen judogi eller motståndarens, föra händer eller fötter mot ansiktet, i onödan avbryta greppkampen och utföra tekniker som inte är tillåtna i en viss ålderskategori kan leda till shido. Tre shido räknas enligt det angivna tävlingsramverket som hansoku-make.
Hansoku-make
En direkt hansoku-make följer efter en allvarlig förseelse och innebär att matchen förloras. Beroende på förseelsen kan även uteslutning från resten av turneringen följa. En indirekt hansoku-make uppstår genom tre shido och leder i grunden till förlust av matchen.
utföra ett armlås på något annat ställe än i armbågsleden;
avsiktligt försöka skada en motståndare eller agera i strid med judons anda;
fatta tag i judogin under bältet eller bära metallföremål;
ignorera domaren eller uppträda föraktfullt;
lyfta en motståndare som redan ligger på mattan och kasta honom direkt igen;
från stående position fatta tag i ett eller båda benen, så kallad grabbing, när inget undantag gäller;
dyka med huvudet före i en stående teknik, så kallad diving.
Grabbing och diving
Förbudet mot grabbing infördes för att tydligare skilja judo från andra brottningssporter. En första förseelse kan enligt tävlingsramverket bestraffas med shido och en upprepning med hansoku-make. Diving, där en judoka dyker med huvudet före in i ett kast, bestraffas också strängt. De exakta undantagen och följderna följer alltid de aktuella reglerna från det organiserande förbundet.
Så slutar en match
en ippon genom ett kast, fasthållning, armlås eller strypgrepp;
tre shido eller en direkt hansoku-make för motståndaren;
uppgivning, till exempel genom att klappa av eller ropa maita;
en högre poäng vid slutet av den ordinarie matchtiden;
golden score när ställningen är lika och ett avgörande fortfarande krävs.
I golden score fortsätter matchen tills en poäng eller bestraffning avgör den. För ungdomsmatcher kan avvikande regler gälla, bland annat en annan hantering av oavgjort resultat.
Ungdomsregler och säkerhet
Judo lägger stor vikt vid säkerhet. Därför gäller extra regler för ungdomstävlingar, bland annat i kategorin under 12 år. Målet är att unga judoutövare ska få tävlingserfarenhet i en miljö som är anpassad efter deras ålder, utveckling och belastningstålighet.
Viktigaste skillnaderna för ungdomar
Armlås är inte tillåtna.
Kvävningar är inte tillåtna.
En match varar vanligtvis i två minuter när ingen förlängning behövs.
Första hjälpen-personal får, även på begäran av judoutövaren, beträda mattan så ofta det behövs.
Tekniker som utförs på ett eller båda knäna är inte tillåtna.
Offer-kast där motståndaren dras över utförarens kropp är inte tillåtna.
Eftersom ungdomstävlingar även har ett pedagogiskt syfte ges ofta en förklaring tidigare och shido utdelas inte lika snabbt. De vanliga säkerhetsreglerna gäller dock fortfarande. Även grabbing, diving och andra förbjudna handlingar förblir förbjudna. Att undvika ett giltigt grepp kan enligt ungdomsreglerna bestraffas hårt direkt.
Första hjälpen under tävlingar
Vid ungdomstävlingar får första hjälpen-personal beträda mattan när det behövs. För äldre judoutövare gäller strängare procedurer, och det kan få konsekvenser för matchen om de går in utan domarens inbjudan. Domaren kan kalla på första hjälpen vid bland annat skador på huvud, rygg eller nacke, en skada på pungen, en avsliten nagel eller ett blödande sår.
Enligt det angivna regelverket får ett blödande sår läggas om upp till två gånger. Vid en tredje blödning kan judoutövaren förlora matchen. Den exakta tillämpningen av reglerna för första hjälpen och tävlingskonsekvenserna följer alltid det aktuella reglementet för det arrangerande förbundet.
Säkerheten börjar på mattan
En bra ungdomsträning börjar med fallteknik, tydliga överenskommelser och kontrollerad kontakt. Tränare, domare, föräldrar och judoutövare delar ansvaret för en trygg miljö. Teknik, respekt och glädje hör till judo lika mycket som att vinna.
03. / Utveckling
Utveckling
Judo över hela världen
Judo har utvecklats till en global sport med nationella förbund, lokala klubbar, internationella mästerskap och en given plats i de olympiska spelen. IJF arrangerar världsmästerskap under icke-olympiska år och övervakar tillsammans med de nationella federationerna den internationella tävlingsstrukturen.
Sporten har olika nivåer. Nybörjare tränar framför allt på fall, rörelse, grepp och grundläggande kast. Avancerade judoutövare arbetar med kombinationer, kontringar, markarbete och tävlingstaktik. På elitnivå förenas styrka, kondition, videoanalys, tävlingserfarenhet och en mycket förfinad känsla för timing.
Klubbar, förbund och judoskolor
En judoskola kan vara en fristående kampsportsskola eller en förening. Barn och vuxna tränar där under ledning av en judotränare, ofta i grupper indelade efter ålder, erfarenhet och nivå. Många klubbar arrangerar interna tävlingar och bjuder även in judoutövare från andra skolor.
I Nederländerna är Judo Bond Nederland det nationella förbundet. I Belgien är det Koninklijke Belgische Judobond, med Judo Vlaanderen och Ligue Francophone Belge de Judo som delar av organisationen. Nationella förbund knyter samman klubbar med internationella organisationer och ansvarar för graderingar, tävlingar och uttagningar till internationella turneringar.
Judo som livslång sport
Kombinationen av säkra fall, kontrollerad kontakt, disciplin och samarbete gör judo lämpligt för många olika åldrar. Alla judoutövare väljer inte officiella tävlingar. För många utövare ligger värdet i att hålla sig i form, bygga upp självförtroende, lära sig hantera motstånd och utvecklas tillsammans i dojon.
Judo i Nederländerna
Nederländerna har en stark judotradition och har fostrat flera världs- och olympiska mästare. Anton Geesink blev olympisk mästare 1964, Wim Ruska vann två guldmedaljer 1972 och Mark Huizinga tog olympiskt guld 2000. Deras prestationer gjorde judo känt för en bred publik och stärkte den nederländska judokulturen.
Judo Bond Nederland (JBN) är det nationella förbundet för judo i Nederländerna. Judoskolor och föreningar utgör sportens grund. Där lär sig barn och vuxna att röra sig säkert, tränar tillsammans och kan förbereda sig inför graderingar och tävlingar.
Det nederländska graderingssystemet
I Nederländerna går graderingssystemet från de lägre kyu-graderna till de högre dangraderna. Bältets färg visar nivån. Kyu-graderna sträcker sig från 6:e kyu till och med 1:a kyu. Därefter följer dangraderna från 1:a dan till och med 10:e dan.
6:e kyu – vitt
5:e kyu – gult
4:e kyu – orange
3:e kyu – grönt
2:e kyu – blått
1:a kyu – brunt
1:a till och med 5:e dan – svart
6:e till och med 8:e dan – rödvitt
9:e och 10:e dan – rött
För barn använder skolor ibland markeringar eller halva bälten. På så sätt blir det synligt hur långt en judoka har kommit mot nästa grad, och utvecklingen förblir överskådlig och motiverande. Väntetiden mellan kyu-graderna är minst sex månader, men i praktiken kan den variera beroende på skola och graderingstillfälle.
Graderingar och JBN
Kyu-graderingar genomförs ofta inom den egna judoskolan. För en dangrad krävs en gradering genom Judo Bond Nederland. Graderingar för 1:a till och med 3:e dan genomförs av regionala graderingskommittéer; 4:e och 5:e dan bedöms av nationella graderingskommittéer. Högre grader tilldelas i allt större utsträckning på grundval av meriter inom judo, beroende på gällande regler.
Från och med det svarta bältet används inte längre markeringar. En dangradering består bland annat av kata och en fri del med stående tekniker och marktekniker. För deltagande i högre tävlingar eller för att avlägga en dangrad är en nationell judoförening och ett judopass viktigt.
04. / Träning
Träning
Träna judo
Judolektioner hålls i en dojo på en tatami. Träningen börjar traditionellt i seiza, den knästående ställningen, och åtföljs av en bugning mot mattan. Även när judoutövare lämnar tatamin visar de respekt. Det är en enkel vana med ett tydligt budskap: träna hårt, men behandla din omgivning och din träningspartner varsamt.
Att bryta fall och lära sig röra sig säkert
Ukemi-waza, teknikerna för att bryta ett fall, är en av judons första och viktigaste delar. En judoutövare lär sig att falla säkert bakåt, åt sidan och framåt innan kast och randori blir mer krävande. God ukemi skyddar den egna kroppen och gör det möjligt att träna med självförtroende.
De viktigaste teknikfamiljerna
Nage-waza - kasttekniker, bland annat benkast, höftkast, axel- och armkast samt offerkast.
Katame-waza - kontrolltekniker på marken, bland annat fasthållningar, armlås och strypningar.
Atemi-waza - slag-, stöt- och sparktekniker. Dessa är inte tillåtna i randori eller shiai, men förekommer i vissa kata.
Judoutövaren som utför en teknik kallas tori. Judoutövaren som utsätts för tekniken kallas uke. Rollerna växlar hela tiden. Man lär sig judo inte bara genom att utföra tekniker, utan också genom att ta emot dem på ett säkert sätt och förstå dem.
Randori, shiai och kata
Under randori tränar judoutövare fritt och med motstånd. En officiell tävling kallas shiai och kräver taktik, kondition, greppkamp och kontroll under press. Kata är fasta former där tekniker utförs formellt och exakt. Tillsammans utgör dessa tre träningsformer judons tekniska ryggrad.
Judogin består av en judojacka, en byxa och ett bälte. Jackan kallas uwagi, byxan zubon och bältet obi. Tillsammans bildar de judogin, som i vardagligt tal ofta helt enkelt kallas gi. En judogi måste vara tillräckligt slitstark för att tåla grepp, drag och kast under träning och tävling.
Vid större tävlingar bär den ena judokan vanligtvis vitt och den andra blått. Det gör aktionerna tydligare för domarna, publiken och dem som tittar hemma. Kvinnor bär en vit T-shirt under uwagin.
Tatamin
Judo utövas på en tatami som ger efter tillräckligt för att begränsa belastningen från kast. Mattdelarna ska ligga tätt intill varandra, bilda en jämn yta och vara placerade så att de inte förskjuts. En tävlingsyta omfattar, utöver tävlingsområdet, även utrymme för att säkert kunna väja undan.
Bältet som tecken på utveckling
Bältets färg visar vilken grad en judoka har uppnått. Graderingssystemet skiljer sig åt mellan länder och förbund, men bältet är fortfarande ett synligt tecken på teknisk utveckling, många års träning och ansvar inom dojon.
Japan
