Judo

Judo

Stats

Ursprung
Japan
Grundat
1882
Organisation
International Judo Federation

Judo är en japansk kampsport och olympisk gren som grundades 1882 av Jigoro Kano. Judo bygger på principen ”maximal effektivitet med minimal ansträngning” och omvandlar motståndarens styrka och momentum till deras eget fall. Genom kast, nedtagningar, fasthållningar, strypningar och ledlåsningar skapar judo kompletta fighters – och har format i stort sett alla grapplingdiscipliner som kom efter, från sambo till BJJ och modern MMA.

Historik

Jigoro Kano och judons födelse

Jigoro Kano föddes 1860 i Mikage i Japan. Som en liten och späd ung man som ofta blev mobbad började han träna traditionell jiu-jitsu för att försvara sig. Han studerade vid två av de mest respekterade skolorna – Tenjin Shinyo-ryu och Kito-ryu – innan han sammanförde deras bästa element till ett helt nytt system som han kallade judo (”den mjuka vägen”).

År 1882 grundade Kano Kodokan i Tokyo – skolan som skulle bli judons världshögkvarter. Han tog bort de farligaste teknikerna från traditionell jiu-jitsu och skapade en säker träningsmetod baserad på randori (fri träning), vilket gjorde det möjligt för eleverna att använda full kraft mot motståndare som gjorde motstånd utan att orsaka allvarliga skador. Denna innovation – tävlingsinriktad sparring med full kontakt – var revolutionerande och blev en förebild för all modern kampsport.

Kodokans utmaningar

Kano bevisade sitt systems effektivitet genom utmaningsmatcher mot traditionella jiu-jitsuskolor. Den mest berömda var en turnering 1886 som organiserades av Tokyos polismyndighet, där judoutövare från Kodokan besegrade den rivaliserande skolan Totsuka-ha Yoshin-ryu med 13 segrar mot 2. Judons rykte var etablerat över en natt. Tokyopolisen tog därefter judo i bruk som sitt officiella träningssystem.

Judo blir globalt och olympiskt

Kano ägnade årtionden åt att sprida judo internationellt och reste till Europa och Amerika för att demonstrera och undervisa. När han dog 1938 hade judo etablerat sig i stora delar av världen. Judo blev en olympisk sport vid spelen i Tokyo 1964 – passande nog på hemmaplan. I dag styr Internationella judoförbundet (IJF), med över 200 medlemsnationer, en av världens mest utövade sporter.

Den nederländska judotraditionen

Nederländerna har fostrat några av judons främsta mästare. Anton Geesinks guldmedalj vid OS i Tokyo 1964 – där han besegrade den japanska favoriten i dennes hemland – är fortfarande en av de mest chockerande skrällarna i den olympiska historien och ett avgörande ögonblick för nederländsk idrott. Wim Ruska vann två guldmedaljer vid OS i München 1972, och Mark Huizinga tog guld vid spelen i Sydney 2000. Nederländsk judo har konsekvent överträffat förväntningarna på den internationella scenen.

Träning

Träning i judo

Judoträning bedrivs i en judodräkt (judogi) på en mattbelagd yta (tatami). Träningen omfattar ukemi (fallteknik – avgörande för säker kastträning), nage-waza (stående kast), ne-waza (marktekniker inklusive fasthållningar, strypningar och armlås) samt randori (sparring).

IJF:s tävlingsregler begränsar benfattningar och vissa marktekniker jämfört med traditionell judo, men den centrala kastrepertoaren – inklusive ikoniska tekniker som seoi-nage (axelkast), uchi-mata (innerlårskast), osoto-gari (stort yttre svep) och harai-goshi (svepande höftkast) – är fortfarande sportens kärna.

Bältessystemet sträcker sig från vitt via gult, orange, grönt, blått och brunt till svart. Framsteg uppnås genom tekniska graderingar och tävlingsresultat. Ett svart judobälte (shodan) visar på genuin skicklighet och kräver vanligtvis 3–5 års målmedveten träning.

I Nederländerna

Judo i Nederländerna

Nederländerna är en av världens främsta judonationer, med en rik tradition av olympiska framgångar och framgångar i världsmästerskap. Anton Geesink (1964), Wim Ruska (1972, två guldmedaljer) och Mark Huizinga (2000) är de mest framstående namnen, men nederländsk judo har konsekvent fostrat tävlande på toppnivå i flera viktklasser under årtionden.

Judo Bond Nederland (JBN) styr sporten nationellt och ansvarar för hundratals klubbar och tiotusentals aktiva utövare. Nederländsk judos internationella framgång bygger på en stark klubbstruktur, tidig specialisering och en kultur av tävlingsinriktad randori från ung ålder.