Irish Athletic Boxing Association grundades 1911. I nästan trettio år flyttade förbundet från lokal till lokal, tills National Stadium byggdes. 1939 Därmed är förbundet den enda amatörboxningsorganisationen i världen med en egen arena.
Arenan kom till i stor utsträckning genom frivilligarbete. Arkitekterna Jones och Kelly erbjöd sina tjänster gratis, och fans och funktionärer arrangerade shower och insamlingar för att samla in de cirka 12 000 pund som behövdes. I mars 1939 hölls National Senior Championships och en månad senare Europamästerskapen för seniorer, där Jimmy Ingle och Paddy Dowdall vann guld och Charlie Evenden brons. Arenan var värd för både det sista Europamästerskapet före andra världskriget 1939 och det första efter kriget 1947.
1924 deltog Irland för första gången som självständig nation i de olympiska spelen i Paris, följt av Amsterdam 1928 och Los Angeles 1932. Den första olympiska boxningsmedaljen kom 1952 i Helsingfors, när John McNally vann silver. 1956 i Melbourne följde fyra medaljer, med silver för Fred Tiedt och brons för Tony Byrne, Fred Gilroy och John Caldwell.
1992 i Barcelona blev Michael Carruth den första irländska olympiska mästaren i boxning, med Wayne McCullough som silvermedaljör. Från och med 2003 finansierade Irish Sports Council High Performance-enheten, som lade grunden för de senare framgångarna. London 2012 blev den bästa turneringen någonsin med fyra medaljer, däribland olympiskt guld för Katie Taylor.