Sillas forntida hwarangkrigare
De ursprungliga hwarang (blommande ungdomar) var en elitkår av unga manliga aristokrater i Sillariket – ett av det forntida Koreas tre kungariken – som utbildades i kampsport, konfuciansk etik, buddhism och konst som en sammanhållen utbildning. Hwarangkoden (hwarang-do – ”hwarangens väg”) omfattade fem principer: lojalitet mot kungen, vördnad för föräldrarna, pålitlighet mellan vänner, att aldrig retirera i strid och urskillningslöst dödande. Dessa krigare spelade en avgörande roll i Sillarikets enande av Koreahalvön år 668 e.Kr.
När Sillariket föll bevarades hwarangtraditionen i buddhistiska kloster – särskilt genom munkkrigartraditioner som bevarade kampkunskapen genom Koreas efterföljande dynastier. Det var genom denna monastiska överföring som Joo Bang Lee och hans bror Joo Sang Lee fick lära sig konsten av den buddhistiske munken Suahm Dosa vid templet Suk Wang Sa i det som nu är Nordkorea.
Omfattningen av hwarang-dos läroplan
Hwarang-dos anspråk på över 4 000 tekniker är ingen marknadsföringsöverdrift, utan speglar en genuint omfattande läroplan som tog årtionden att dokumentera formellt. Systemet är indelat i inre (nae gong – utveckling av inre energi), yttre (wae gong – fysiska tekniker) och mentala (sim gong – mental träning) discipliner. Den yttre läroplanen omfattar bland annat: Moo Gi Gong (108 traditionella koreanska vapen), Nae Gong (andnings- och energimetoder), Bi Gong Sul (luftburna tekniker), Soo Gi (handslag), Jok Gi (fotstekniker), Yu Sool (ledmanipulation och kast), Nang Bub (falltekniker och återhämtning) och Sib Pal Ki (18 kategorier av klassiska vapen).