Ninjutsu

Ninjutsu

  • Den japanska ninjans hemliga krigskonst – spionage, infiltration, överlevnad och okonventionell strid sammanfattade i ett heltäckande kampsystem. Med urgamla rötter lever den fortfarande vidare genom Bujinkan under Masaaki Hatsumi.

Stats

Ursprung
Japan
Grundat
900
Organisation
Bujinkan

Ninjutsu är ninjans (shinobins) kampkonst, strategi och spionagesystem – de hemliga agenterna och specialisterna på okonventionell krigföring i det feodala Japan. Ninjutsu är mer än ett stridssystem och omfattar smygteknik, förklädnad, informationsinhämtning, infiltration, sabotage, överlevnadskunskaper och psykologisk krigföring vid sidan av sina stridstekniker. Ninjutsu utvecklades av ninjaklanerna i provinserna Iga och Koga (dagens prefekturer Mie och Shiga) och var skuggmotstycket till samurajernas öppna krigföring – det blomstrade under Japans politiska kaos under Sengoku-perioden (1467–1615). I dag utövas det internationellt genom organisationen Bujinkan, som leds av stormästaren Masaaki Hatsumi, vilken ärvde nio klassiska kampkonstlinjer, däribland tre autentiska ninjutsutraditioner.

Historik

Skuggkrigarna i det feodala Japan

Ninjan framträdde som ett distinkt socialt och militärt fenomen under Japans Sengoku-period – århundradet av nästan ständiga inbördeskrig mellan rivaliserande daimyo (feodala herrar). Medan samurajerna följde Bushido-koden för öppen och hedervärd strid, verkade ninjorna utanför dessa konventioner och utförde uppdrag som krävde smygande, bedrägeri, förklädnad och vid behov lönnmord. De två viktigaste ninjatraditionerna kom från provinsen Iga (Iga-ryu) och den angränsande regionen Koga (Koga-ryu / Koka-ryu), även om dussintals mindre klaner fanns runtom i Japan.

Bilden av ninjan klädd i svart är till stor del en senare teatralisk konvention – historiska ninjor klädde sig som bönder, köpmän, munkar eller andra civila beroende på uppdraget. Ninjans verkliga vapen var information, tålamod, psykologisk manipulation och förmågan att passera obemärkt. Fysisk strid var en sista utväg, inte ett primärt verktyg.

Bujinkans nio skolor

Masaaki Hatsumi ärvde nio klassiska ryu-ha (skolor) från sin mästare Toshitsugu Takamatsu, som dog 1972. Tre av dem är ninjutsutraditioner: Togakure-ryu (grundad på 1100-talet), Gyokushin-ryu och Kumogakure-ryu. Sex är samurajskolor inom bujutsu: Gyokko-ryu Kosshijutsu, Koto-ryu Koppojutsu, Shinden Fudo-ryu, Kukishin-ryu, Takagi Yoshin-ryu och Gikan-ryu. Bujinkan Budo Taijutsu hämtar kunskap från alla nio och skapar därmed en heltäckande läroplan för klassisk japansk kampkonst, snarare än enbart ninjutsu.

Ninjutsuns verktyg och vapen

Ninjans verktygslåda var enastående uppfinningsrik. Vapnen omfattade: shuriken (kastblad), kunai (mångsidigt verktyg/vapen), kusarigama (skära och kedja), naginata (stångvapen), bo (stav) och ninja-to (kort, rakt svärd). Specialutrustningen omfattade: kaginawa (gripkrok), shinobi shozoku (förklädnadskläder), metsubushi (blindande pulver) samt olika brand- och rökanordningar. Verktyg för att ta sig över vatten, klätterutrustning och redskap för att dyrka upp lås kompletterade ninjans operativa utrustning.

Träning

Träning i ninjutsu

Modern ninjutsu-träning genom Bujinkan omfattar taijutsu (obeväpnade kroppsrörelser – grunden för all teknik), vapenträning med traditionella ninja- och samurajvapen samt den strategiska och filosofiska läroplanen från de nio skolorna. Taijutsu betonar naturliga kroppsrörelser, avståndshantering och att använda motståndarens kraft i stället för att stå emot den – principer med tydlig praktisk tillämpning inom självförsvar.

Träningen är vanligtvis samarbetsinriktad snarare än tävlingsinriktad – det finns inga Bujinkan-turneringar. Läroplanen är bred snarare än djup och omfattar vapen från alla nio skolor, stegvis i takt med att eleverna avancerar genom dan-graderna. Att träna med Hatsumi själv i Noda stad anses vara den ultimata upplevelsen för seriösa elever.