Collegebrottning

Vad är Collegiate Wrestling?

Collegiate wrestling, även folkstyle wrestling kallad, är den amerikanska universitetsformen av amatörbrottning. Stilen utövas även på high school- och ungdomsnivå, med anpassade regler.

Folkstyle skiljer sig från de internationella stilarna freestyle och Greco-Roman. Collegiate wrestling belönar framför allt kontroll på mattan, escapes, reversals, riding time och near-fall-poäng.

Historisk utveckling

Nordamerikas ursprungsfolk hade varierande brottningstraditioner innan de europeiska kolonisatörerna anlände. Under kolonialtiden och den tidiga amerikanska perioden tillkom europeiska former, såsom collar-and-elbow, Cornish wrestling, Cumberland wrestling, Scottish Backhold och catch-as-catch-can.

Under 1800-talet utvecklades brottning till en populär offentlig sport på marknader, festivaler och i idrottsföreningar. Efter det amerikanska inbördeskriget uppstod freestyle wrestling som en separat sport, medan amerikanska skolor och college utvecklade egna regler och tävlingstraditioner.

Från interkollegiala tävlingar till NCAA

Det första interkollegiala dubbelmötet brukar dateras till 1903, mellan Yale och Columbia. År 1905 anordnade Eastern Intercollegiate Wrestling Association sin första turnering. År 1928 ägde de första NCAA-mästerskapen i brottning rum.

NCAA:s regler utvecklades annorlunda än de internationella reglerna. Därför utvecklades collegiate wrestling till en tydligt amerikansk tävlingsform med egna regler för kontroll, startpositioner och poängsättning. Universitetsprogram och high school-tävlingar expanderade kraftigt, särskilt under 1900-talet.

Organisationer och tävlingar

College-tävlingar arrangeras inom olika förbund, däribland NCAA Division I, II och III, NAIA, NJCAA, CCCAA och NCWA. USA Wrestling är den nationella organisationen för USA:s internationella brottningsstilar och ska skiljas från de organ som organiserar de enskilda college-tävlingarna.

Simon Fraser University utgjorde en viktig kanadensisk länk till amerikansk collegebrottning. Den exakta tävling som ett lag deltar i beror på organisationen, säsongen och de gällande behörighetsreglerna.

Träning och tekniska områden

Träning omfattar bland annat hållning och rörelse, hand- och armkopplingar, nedtagningar, kontroll på mattan, escapes, reversals, breakdowns, rides och near-fall-positioner. Exempel på tekniska kategorier är single leg, double leg, high crotch, snap down, duck under, arm drag, ankle pick, half nelson, cradle, tilt, stand-up, sit-out, switch och Granby.

Termerna beskriver tävlingsmoment, men utgör inte fristående instruktioner. Säker träning kräver en lämplig matta, kunnig handledning, gradvis uppbyggnad, respekt för träningspartner och tydliga regler för kontakt och avbrott.

Säsong och tävlingsformer

En collegesäsong pågår vanligtvis från hösten till våren. Lag tävlar i dual meets, multiple duals, invitationals och mästerskapsturneringar. En match består vanligtvis av tre perioder på totalt sju minuter. Vid oavgjort resultat kan övertid följa enligt det aktuella regelverket.

Turneringar använder ofta seedning, byes och ett championship bracket med wrestle-back- eller consolationrundor. De exakta formaten, invägningarna, bonuspoängen och tie-break-förfarandena varierar mellan olika förbund och evenemang.

Poängsättning och villkor för seger

Grundpoängen enligt de beskrivna collegebrottningsreglerna är 3 poäng för en takedown, 1 poäng för en escape och 2 poäng för en reversal. Near-fall- eller backpoäng tilldelas när axlarna eller skulderbladen hålls nära mattan under den föreskrivna tiden.

En match kan avslutas med en fall, technical fall, major decision, decision, default, disqualification eller forfeit. Riding time, eller time advantage, kan också påverka resultatet inom collegebrottning. Poängtabellen måste alltid kontrolleras mot det aktuella förbundets regler.

Poängräkning vid dual meet och turneringar

I en dual meet omvandlas individuella resultat till lagpoäng. En pin, default, diskvalificering eller forfeit ger enligt den beskrivna NCAA-tabellen högre lagvärde än ett vanligt decision. I turneringar räknas även advancement points och placement points med.

Kvinnobrottning

Det första kvinnliga varsitylaget vid University of Minnesota Morris dateras till 1993-1994. WCWA utvecklades som ett separat organisatoriskt ramverk från och med läsåret 2007-2008. Amerikanska college- och universitets tävlingar för kvinnor kan omfattas av olika regler och organisationer, däribland freestyle- eller folkstyle-ramverk.

Viktklasser och hälsa vid tävling

Collegebrottning använder viktklasser som kan variera beroende på förbund och säsong. För deltagande kan en officiell viktbedömning och en minimivikt gälla. Ansvarsfull viktkontroll bör ta hänsyn till vätskebalans, kroppssammansättning och medicinsk vägledning.

Snabb uttorkning eller extrem viktnedgång är ingen säker idrottsstrategi. De aktuella reglerna från NCAA, NAIA, NJCAA eller NCWA avgör vilka viktprocedurer som gäller.

Skador och infektioner

På grund av intensiv fysisk kontakt förekommer skador på knän, vrister, handleder, axlar och hud. Även hjärnskakning, cauliflower ear, överbelastning och prepatellär bursit är kända risker.

Hud mot hud-kontakt kan underlätta spridningen av impetigo, MRSA, ringorm och herpes gladiatorum. Rena kläder, dusch, rengöring av mattan och att inte träna med en smittsam åkomma minskar risken.

Vid en möjlig huvudskada, infektion, öppet sår eller oförklarlig svullnad bör idrottaren söka vård och återgå först efter godkännande.

Skolbrottning

På high school- och middle school-nivå talar man oftast om skolbrottning. NFHS fastställer reglerna för detta. Skolbrottningstävlingar använder vanligtvis tre perioder på två minuter och har inte samma college-system med ridtid.

Vid ungdomsturneringar kan folkstyle erbjudas tillsammans med fristil och grekisk-romersk stil. Ålderskategori, förbund och delstat avgör de exakta reglerna.

Källkritisk sammanfattning

Collegiate wrestling är en amerikansk tävlingstradition med stark tonvikt på kontroll, mattposition och matchtaktik. Sporten har tydliga beröringspunkter med freestyle och grekisk-romersk stil, men reglerna, poängsättningen och startpositionerna är inte desamma.

Historiska antal, lag, viktklasser, turneringsregler och organisationer är beroende av tid och förbund. Påståenden om sporten som en direkt garanti för MMA-framgång, den ”hårdaste” träningsmiljön eller en universell aktuell standard har därför inte tagits med.