Kempo

Vad är Kempo?

Kempo, även skrivet som Kenpō eller Kenpo, är ett samlingsnamn för flera östasiatiska kampsporter. Kanji-tecknen 拳法 kan översättas som ”näve-metod” eller ”nävens metod”.

Begreppet syftar inte på en enda global läroplan. Vissa system betonar slag och sparkar, medan andra kombinerar detta med låsningar, kast, markkamp, former, meditation eller självförsvarsscenarier. Den exakta betydelsen beror på skolan och dess tradition.

Kinesiska, japanska och okinawanska influenser

Kempo förknippas ofta med överföringen av kinesisk kampkonst till Japan och Okinawa. Den historiska utvecklingen var dock inte en rak linje från Shaolin. Organisationer använder ibland berättelser om munkar, tempel och gamla överföringar som en del av sin tradition; den exakta historiska underbyggnaden varierar mellan olika system.

I Japan kan Kenpō användas som en allmän term för en huvudsakligen slagbaserad kampkonst, medan det i namnet på en specifik ryū har en egen betydelse. Vissa system är japanska till organisationen men innehåller kinesiska, okinawanska eller andra regionala influenser.

Viktiga japanska system

Shorinji Kempo grundades 1947 av Doshin So. Det kombinerar hårda tekniker, mjuka kontrolltekniker och filosofisk utbildning inom en egen japansk organisation. Nippon Kempo utvecklades på 1930-talet av Muneomi Sawayama och använder skyddsutrustning i en tävlingsform med slag, kast och markkamp.

Okinawanska organisationer använder ibland Kenpō som ett alternativt namn för en karatestil eller för en närbesläktad disciplin vid sidan av karate och kobudō.

Kempo på Hawaii och i USA

En inflytelserik modern utveckling uppstod på Hawaii och senare på det amerikanska fastlandet. Linjen kring James Mitose, William Kwai Sun Chow och Ed Parker nämns ofta i American Kenpos historia, men de exakta påståendena om familjeband, skolor och överföring är omdiskuterade.

Ed Parker utvecklade och systematiserade sin egen American Kenpo i USA. Hans metod kombinerade snabba kombinationer och självförsvarsövningar med inslag från de system han hade studerat. American Kenpo är därför en modern amerikansk utveckling, inte samma sak som Shorinji Kempo eller traditionell japansk Kenpō.

Träning i Kempo

Träningen varierar mellan olika stilar, men kan omfatta grundtekniker, kombinationer, former, partnerövningar, kontrollerad sparring, låsningar, kast, markarbete och scenariobaserat självförsvar. Vissa skolor använder djurformer eller kinesiska rörelsemönster, medan andra arbetar med ett tydligt japanskt eller amerikanskt system.

I Nippon Kempo ligger tonvikten på skyddad tävlingsträning med slag, kast och markarbete. Shorinji Kempo kombinerar fysisk träning med filosofisk och social utveckling. American Kenpo arbetar ofta med en omfattande katalog av namngivna självförsvarsövningar. Ingen av dessa kursplaner representerar alla Kempo-stilar.

Tekniker med hög risk tränas endast under sakkunnig handledning och med lämplig kontroll. Uppslaget beskriver träningskategorier, inte utförandet av led- eller attacktekniker.

Viktigaste inriktningarna

Namnet Kempo kan bland annat syfta på Shorinji Kempo, Nippon Kempo, American Kenpo, okinawanska Kenpō-system och olika kinesiska eller kinesisk-japanska skolor. Trots det gemensamma namnet är deras historia, organisationer, graderingar och tävlingsregler inte utbytbara.

Kempo och karate

Kempo och karate kan innehålla liknande slag, sparkar och former, men en specifik Kempo-skola kan dessutom lägga större vikt vid kombinationer, kontroller, kast eller självförsvarsövningar. Det finns ingen universell teknisk gräns mellan alla Kenpō- och karatestilar.

Kempo i Nederländerna

Enligt nederländska kempoorganisationer fick disciplinen en egen utveckling från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. I olika berättelser om stilarnas ursprung nämns repatriater, tidigare KNIL-soldater och indonesiska influenser, särskilt kuntao och pencak silat. Denna historia skiljer sig mellan olika grenar och återges därför som organisationsbunden tradition.

Nederländska Shaolin-kempokällor nämner Carl Faulhaber och Gerard Meijers som viktiga utvecklare av en nederländsk hybridform. I dessa beskrivningar kombineras indonesisk-kinesiska rörelser med japanska karate- och budometoder. ”Största gren” eller ”grundare” används inte som en oberoende nationell rangordning.

Nederländska organisationer och grenar

I Nederländerna erbjuds bland annat Shaolin Kempo, Yin & Yang Kempo, American Kenpo och Shorinji Kempo. Organisationer och plattformar som förekommer i nederländska källor är Nederlandse Federatie Krijgskunsten, Kenpo Karate Nederland, Shaolin Kempo Kai och enskilda skolor som Shaolin Ch’uan Fa Utrecht. Deras aktuella erkännande, anslutna skolor och tävlingsverksamhet kan förändras över tid.

Yin & Yang Kempo

Yin & Yang Kempo beskrivs av nederländska aktörer som en riktning som kombinerar mjuka, flödande rörelser med explosiv handling. Den exakta kinesiska traditionen, läroplanens delar och den nederländska historien bör förstås utifrån källorna från den berörda organisationen.

American Kenpo

American Kenpo utvecklades av Ed Parker i USA utifrån hans studier hos William Kwai Sun Chow och andra influenser. Systemet är känt för ett strukturerat upplägg med namngivna träningssekvenser och betoning på snabba kombinationer och självförsvarsscenarier. Det är inte samma sak som den nederländska Shaolin-Kempo-linjen.

Shorinji Kempo

Shorinji Kempo grundades i Japan 1947 av Doshin So. Systemet kombinerar fysisk träning med filosofisk bildning och använder både hårda och mjuka tekniska kategorier. Närvaron och organisationen i Nederländerna måste skiljas från American Kenpo och nederländska Shaolin-Kempo-skolor.

Träna säkert

Kempoträning kan omfatta slag, sparkar, kast och kontrolltekniker. Träna med en kvalificerad instruktör, tydliga överenskommelser och lämplig skyddsutrustning. Avbryt vid smärta, yrsel eller förlust av kontroll. De-eskalering och att undvika våld går före alla tekniker; självförsvarsträning garanterar inte säkerhet.