Kirkpinar – världens äldsta idrottsevenemang
Legenden om Kirkpinarfestivalens grundande går tillbaka till 1357, när den osmanske sultanen Orhan Gazis styrkor slog läger nära Edirne under ett militärt fälttåg. Fyrtio krigare började brottas för att få tiden att gå; två av dem var så jämnstarka att de brottades hela natten och in på nästa dag, då båda dog av utmattning. De begravdes där de föll, och enligt legenden växte rosor (kirk pinar – fyrtio källor) upp ur deras gravar. Den första dokumenterade Kirkpinar-turneringen ägde rum 1361, och sedan dess har den hållits varje år – genom krig, epidemier och politiska omvälvningar under sex och ett halvt sekel.
Olivoljans roll är både praktisk och symbolisk. Olivolja var en vanlig handelsvara i den osmanska världen, och att smörja in kroppen med olja gjorde traditionella grepptekniker omöjliga – vilket tvingade fram utvecklingen av ett särskilt tekniskt system byggt kring kispet (läderbyxorna), som utgör den främsta greppunkten. De främsta pehlivanerna är nationalhjältar i Turkiet – titeln Başpehlivan (huvudbrottare), som vinns vid Kirkpinar, har en kulturell prestige som kan jämföras med ett nationellt fotbollsmästerskap.
Regler och tekniskt system
En match vinns genom att kasta motståndaren på rygg, lyfta upp honom från marken och bära honom tre steg eller tvinga honom att ge upp. Det främsta greppet är kispet – läderbyxorna – som brottarna griper tag i från insidan, vilket skapar en ovanlig men stabil kontrollpunkt. Traditionella matcher har ingen tidsgräns, men i moderna tävlingar används tidsbegränsningar och poängräkning för att utse en vinnare om ingen nedläggning uppnås.
Pehlivanens etiska kod – ridderlighet, respekt för motståndaren, anspråkslöshet i seger och värdighet i nederlag – är lika viktig som teknisk skicklighet inom traditionen. Musiken med davul (trumma) och zurna (blåsinstrument), som ackompanjerar matcherna, knyter sporten till dess djupa kulturella rötter.