Yağlı Güreş, turkisk oljewrestling, är en traditionell turkisk brottningssport där pehlivaner försöker kontrollera, kasta eller bära varandra med inoljade kroppar och kıspets av läder. Sporten är förknippad med Kırkpınar, turkiska folkbrottningstraditioner, kulturella ritualer och en begränsad men synlig uppvisnings- och evenemangskultur i Nederländerna.
Ursprung
Turkiet
Utforska vidare
01. / Översikt
Översikt
Vad är Yağlı Güreş?
Yağlı Güreş, även kallad turkisk oljebrottning, är den traditionella turkiska formen av brottning där pehlivanerna smörjer in kroppen och sina läderbyxor kıspet med olivolja. Oljan gör ett vanligt grepp svårt. Därför kretsar tekniken kring balans, styrka, timing, kontroll och korrekt användning av kıspet som greppunkt.
Sporten utövas vanligtvis på ett gräsfält och är nära förknippad med turkisk historia, musik, ritualer och gästfrihet. Yağlı Güreş är inte samma sak som olympisk fristilsbrottning eller grekisk-romersk brottning, även om grenarna delar kast- och kontrolltekniker.
Pehlivan - brottaren; titeln syftar på mod, skicklighet och mästerskap.
Kıspet - läderbyxorna som går strax nedanför knäna och som utgör den viktigaste greppunkten i många tekniker.
Olivolja - gör det svårt att få grepp om hud och kläder och ger sporten dess särpräglade tekniska karaktär.
Kırkpınar - årets turkiska höjdpunkt i Edirne, där titeln başpehlivan är det främsta priset.
Oljebrottning
02. / Historik
Historik
Ursprung och historisk utveckling
Former av oljig brottning förknippas i olika källor med forntida samhällen i Mesopotamien, Egypten, Thrakien, Balkan, Grekland och Rom. Även i andra turkspråkiga områden finns närbesläktade traditioner av folklig brottning under namn som Köraş, Khuresh och Kurash. Dessa likheter visar på en bred brottningshistoria, men bevisar inte att varje modern form har ett enda obrutet ursprung.
I Anatolien påverkades Yağlı Güreş av Karakucak Güreşi, en traditionell form av fristilsbrottning som förknippas med seldjukisk och senare osmansk historia. I det osmanska riket utvecklades brottare i tekke, träningsplatser som kunde ha både en fysisk och andlig funktion.
Kırkpınar
Kırkpınar i Edirne är den mest kända Yağlı Güreş-festivalen. Källor anger olika startår, däribland 1346, 1361 och 1362, beroende på om man utgår från en legendarisk tradition, den första tävlingen eller turneringens kontinuitet. Därför är den noggranna formuleringen att Kırkpınar är en flera hundra år gammal och kontinuerligt organiserad turkisk brottningsfestival.
Den välkända ursprungslegenden berättar om fyrtio osmanska krigare som brottades med varandra under ett fälttåg. Namnet Kırkpınar förklaras ofta med kırk pınar, ”fyrtio källor”. Legenden är kulturellt viktig, men bör skiljas från den dokumenterade tävlingshistorien.
Kırkpınar beskrivs ofta som ett av världens äldsta kontinuerligt organiserade idrottsevenemang. Yağlı Güreş finns sedan 2010 med på UNESCO:s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
Regler och tävlingssystem
En brottare förlorar när ryggen vidrör marken genom motståndarens agerande, när han sitter bakåtlutad på båda händerna eller när båda armbågarna, eller en armbåge och en hand, vidrör marken. En match kan också avgöras när en brottare lyfter sin motståndare, bär honom tre steg eller snurrar runt med honom.
Greppet i kıspet är karakteristiskt. Att föra in en arm genom motståndarens byxa och därifrån skapa kontroll kallas paça kazık. En kıspet som glider ner så att könsorganen blir synliga kan enligt reglerna leda till förlust. Därför är god passform och respektfull tillämpning av reglerna viktigt.
Historiskt kunde matcher pågå utan tidsbegränsning och fortsätta i timmar eller ännu längre. Moderna format använder tidsgränser som varierar beroende på kategori och organisation. De tillhandahållna källorna nämner bland annat trettio minuter för vissa kategorier och fyrtio minuter för huvudklassen, med eventuell förlängning eller poängavgörande. Kontrollera alltid det aktuella reglementet.
Vinnaren av huvudturneringen får titeln başpehlivan, ”huvud- eller främste brottare”, samt ett penningpris. En pehlivan som vinner tre år i rad kan få ett guldskärp. Även lägre placeringar och deltagande kan belönas.
Yağlı Güreş i den turkiska brottningskulturen
Güreş betyder brottning och kan i Turkiet syfta på ett mycket bredare område än bara oljebrottning. Çayır güreşi är folkbrottning på gräs; minder güreşi är olympisk brottning på mattan. Karakucak Güreşi och Yağlı Güreş är lantliga folkbrottningsstilar, medan Aba Güreşi, Aşırtmalı Aba, Kısa Şalvar, Kuşak eller Tatar Güreşi och Şalvar Güreşi är regionala varianter.
De olika stilarna använder egna kläder, underlag, grepp, ritualer och tävlingsregler. Yağlı Güreş bör därför inte beskrivas som helt enkelt olympisk brottning med olja.
Tävlingsbrottning i Turkiet
Utöver folkbrottning utövas fristilsbrottning och grekisk-romersk brottning i Turkiet. Turkiska lag har nått internationella resultat i världsmästerskap. Tävlingar som Yaşar Doğu och Vehbi Emre & Hamit Kaplan är exempel på den organiserade tävlingskalendern för brottning.
Kända pehlivaner
Historiska och moderna namn som förknippas med Yağlı Güreş är Kel Aliço, Koca Yusuf, Katrancı Mehmet Pehlivan, Adalı Halil, Hergeleci İbrahim, Kızılcıklı Mahmut, Kurtdereli Mehmet, Bandırmalı Kara Ali, Tekirdağlı Hüseyin, İbrahim Karabacak, Ahmet Taşçı, Recep Kara, Ali Gürbüz, İsmail Balaban, Orhan Okulu, Fatih Atlı, Mehmet Yeşilyeşil och Osman Aynur.
Vissa namn förekommer också i källor med regionala beteckningar, såsom Kızılcıklı Mahmut från Silistra, Katrancı Mehmet från Shumen, Kara Ahmet från Razgrad, Başol Yağcı från Sındırgı och İzzet från Silivri. De dubbla omnämnandena i den tillhandahållna listan har slagits samman.
Ağas
Ağas spelar en stödjande och ceremoniell roll kring Kırkpınar. Bland de nämnda ağas finns Süleyman Şahin, Gazanfer Bilge, Alper Yazoğlu, Hüseyin Şahin och Seyfettin Selim. Det gyllene bälte som har tilldelats vissa ağas måste skiljas från det gyllene bälte som en pehlivan kan vinna genom upprepade sportsliga segrar.
Matcher och utmärkelser
Başpehlivan är vinnaren av huvudturneringens högsta kategori. Utöver titeln kan prispengar, utmärkelser och reseersättningar delas ut. I vissa format får även andra- och tredjeplatserna ett pris.
De exakta kategorierna, tidsgränserna, poängräkningen och villkoren för ett guldskärp beror på det aktuella regelverket. Historiska regler och moderna turneringsregler bör inte blandas ihop utan förklaring.
Titta på eller lär dig mer om Yağlı Güreş
Den som besöker ett evenemang kan lägga märke till peşrev, musiken, kıspet, hur oljan appliceras och hur pehlivanerna visar respekt. En uppvisning visar ofta ritualen och den kulturella betydelsen, medan en tävling dessutom följer ett strikt tekniskt och fysiskt system.
För den som är intresserad i Nederländerna är det klokt att be om aktuell information direkt från en kulturorganisation, ett brottningsförbund eller arrangören. Kontrollera om evenemanget är en riktig Yağlı Güreş-tävling, en uppvisning, en workshop eller en underhållningsaktivitet.
03. / Utveckling
Utveckling
Ritual och betydelse
Peşrev är den ceremoniella inledningen av en Yağlı Güreş-match. Den är samtidigt en teatralisk introduktion, uppvärmning och böneritual. Brottarna ställer upp sig, rör sig rytmiskt, hälsar på varandra och lyssnar på cazgır, ceremonimästaren och speakern.
Handkontakten under ceremonin symboliserar kamratskap och ömsesidig respekt. I den turkiska traditionen kan en brottare efter en seger eller förlust också visa respekt för en äldre motståndare genom att kyssa dennes hand. Davul och zurna ackompanjerar matcherna och knyter idrottsögonblicket till regional musik och festkultur.
Kläder och utrustning
Kıspet är en läderbyxa som når strax nedanför knäet och tillverkas individuellt för att passa. Äldre kıspet av buffelläder kunde vara betydligt tyngre än moderna modeller. I dag används ofta kıspet av kalvläder; vikten varierar beroende på material, modell och mängden olja.
Pehlivan brottas vanligtvis barfota och med överkroppen bar. Olivolja appliceras på kroppen och kıspet före och under evenemanget. Oljan har en teknisk effekt, men är också en del av ritualen och sportens igenkännliga bildspråk.
Yağlı Güreş i Nederländerna
I Nederländerna är Yağlı Güreş inte en brett och regelbundet organiserad tävlingsidrott. Sporten förekommer här främst i form av kulturella uppvisningar, enstaka evenemang och mindre workshops. Det passar med sportens roll som en del av det turkiska kulturarvet, men innebär inte att det saknas enskilda utövare eller organiserade initiativ.
Organisationer som Türkevi Amsterdam har tidigare anordnat evenemang och upplagor där Yağlı Güreş visats som en länk mellan den turkiska gemenskapen och det nederländska samhället. Kulturfestivaler i städer med en stor turkisk-nederländsk befolkning kan bjuda in pehlivaner till en uppvisning eller ett evenemang.
Det finns också fritidsaktiviteter inom underhållning som använder termen oljebrottning. De står åtskilda från den månghundraåriga Yağlı Güreş-traditionen, den turkiska tävlingskulturen och pehlivan-utbildningen. Den som vill träna eller besöka ett evenemang bör därför först kontrollera vem arrangören är, vilka regler som gäller och om det handlar om sport, uppvisning eller underhållning.
Tävlingar utanför Turkiet
Det finns organiserade Yağlı Güreş-tävlingar utanför Turkiet. I Nederländerna förknippas tävlingar och initiativ bland annat med Koninklijke Nederlandse Krachtsport en Fitnessfederatie, KNKF. Evenemangens omfattning, kalender och aktuella status kan förändras och bör kontrolleras hos arrangören.
För de stora traditionella tävlingarna reser entusiaster och brottare ofta till Turkiet. Türkiye Güreş Federasyonu och arrangörerna av Kırkpınar publicerar den officiella tävlingsinformationen och den aktuella kalendern.
04. / Träning
Träning
Träning i Yağlı Güreş
Träning utvecklar styrka i överkroppen, greppstyrka, höft- och bål kontroll, balans och förmågan att arbeta från en hal position. Pehlivaner övar med kıspet, tränar kast och kontrollpositioner och bygger upp sin tekniska erfarenhet genom många års tävlande.
Att träna med olja är viktigt eftersom brottning utan olja inte fullt ut efterliknar de specifika grepp- och balansproblem som Yağlı Güreş innebär. Sporten kräver en gradvis uppbyggnad och kunnig handledning, särskilt vid lyft, vridningar och fall.
Tekke och brottargemenskap
Historiska tekke var mer än vanliga träningslokaler: de kunde fungera som mötesplatser där fysisk träning, disciplin, andlighet och sociala värderingar förenades. Idealet för en pehlivan omfattar, utöver teknisk skicklighet, även respekt, ödmjukhet i seger och värdighet i nederlag.
En bra kıspet ska vara stadig, smidig och sitta bra. Eftersom byxa används som greppunkt är material, sömmar och passform viktiga för säkerheten och matchens förlopp. Oljan ska appliceras jämnt enligt evenemangets regler.
Träning kräver ett lämpligt gräs- eller mattunderlag, tillsyn och tydliga överenskommelser om fall, lyft och vridningar. Sporten kan vara påfrestande för knän, axlar, rygg och grepp. Nybörjare bygger därför först upp brottningsteknik och fallkunskaper utan olja innan de tränar under fullständiga oljeförhållanden.
De traditionella kläderna är inte samma sak som ett modernt brottningslinne. Skillnaden är en del av Yağlı Güreş kulturella identitet och kıspetens tekniska roll.
Turkiet
