Vietnamesisk historisk kontext
Vietnamesisk kampsport utvecklades i ett land med stora regionala skillnader och en lång historia av kontakt och konflikter med Kina, Champa, khmerområden och senare europeiska kolonialmakter. Denna historia påverkade lokala kamptraditioner, men innebär inte att varje modern stil härstammar direkt och obrutet från en enda gammal kampsport.
Systrarna Trưng, som enligt historiska källor ledde ett uppror mot Han-styret mellan år 40 och 43 e.Kr., betraktas i Vietnam som symboler för självständighet och kampkraft. Detta kulturella minne är viktigt, men utgör inte en fullständigt dokumenterad modern teknisk läroplan.
Võ Cổ Truyền och regionala stilar
Võ Cổ Truyền, ”traditionell vietnamesisk kampsport”, är en bred benämning för klassiska regionala skolor och familjetraditioner. Bình Định i centrala Vietnam räknas som ett viktigt centrum. Nordliga system visar ofta kinesiska influenser, medan centrala och sydliga traditioner även bär spår av cham-, khmer- och lokala vietnamesiska traditioner.
Exempel är Võ Tân Khánh Bà Trà, Võ Lâm Tân Khánh Bà Trà, Bình Định Gia, Nhất Nam och traditionell vietnamesisk brottning. Varje skola kan ha egna former, vapen, terminologi samt tävlings- eller uppvisningsrutiner.
Nguyễn Lộc och Vovinam
Nguyễn Lộc grundade Vovinam i Hanoi 1938 som ett moderniserat och systematiskt vietnamesiskt självförsvarssystem. Han kombinerade traditionella vietnamesiska tekniker med influenser från kinesisk och japansk kampsport. Efter en offentlig uppvisning 1940 blev han inbjuden att undervisa vid École Normale i Hanoi.
På grund av politisk oro utsattes Vovinam för påtryckningar. 1954 flyttade Nguyễn Lộc till Sydvietnam. Hans elev Lê Sáng tog över en stor del av undervisningen och utvecklade den filosofiska dimensionen Việt Võ Đạo vidare. Nguyễn Lộc avled 1960; Lê Sáng fortsatte att utveckla Vovinam fram till sin död 2010.
År 1964 kodifierades Vovinam, gradstrukturen, läroplanen och den filosofiska termen Việt Võ Đạo ytterligare. Senare erkändes Vovinam av Vietnam som ett nationellt immateriellt kulturarv.