Nederländerna

Den nederländska kampsportskulturen består av en bred kombination av tävlingsidrott, föreningsliv och specialiserade träningsskolor. Kickboxning är internationellt den mest igenkännliga exportprodukten, men judo har en djupt rotad idrottsstruktur och en lång olympisk tradition. Dessutom ökar intresset för MMA och andra discipliner.

Under 1970- och 1980-talen utvecklade nederländska pionjärer ett karakteristiskt sätt att utöva kickboxning. Tränare och kampsportsklubbar förde samman influenser från bland annat kyokushin-karate, muay thai och västerländsk boxning . Den utvecklingen blev internationellt känd som den nederländska stilen, med press framåt, konditionsstarka kombinationer, hårt boxningsarbete och lowkicks.

Även judo har en viktig plats i den nederländska idrottshistorien. Den olympiska segern för Anton Geesink 1964 blev ett historiskt ögonblick, varefter nederländska judoutövare som Willem Ruska, Mark Huizinga, Edith Bosch och Noël van ’t End ytterligare stärkte den internationella traditionen.

Nederländska kickboxare spelade en huvudroll under de stora K-1-turneringarna i Japan. Namn som Peter Aerts, Ernesto Hoost, Remy Bonjasky och Semmy Schilt hör till de mest kända nederländska representanterna från den perioden. Inom modern kickboxning är det nederländska inflytandet fortfarande tydligt, med Rico Verhoeven som en viktig tungviktare under Glory-eran.

Kampsportsgym som Mejiro Gym, Vos Gym och Hemmers Gym fick internationellt anseende som träningsplatser för framgångsrika fighters. I MMA har nederländska fighters som Alistair Overeem och Gegard Mousasi tävlat på stora internationella arenor och vunnit titlar.