Kvinnor inom kampsporten: inte längre undantaget, utan normen

En olympisk judomedalj, en utsåld boxningsgala, en världsmästartitel i UFC, ett tekniskt schackspel på BJJ-mattan: kvinnor har satt sin prägel på kampsporten på alla dessa arenor. Vissa namn blev världsstjärnor. Andra pionjärer fick först hjälpa till att skapa ett tävlingsprogram, en scen eller möjligheten att tävla om en fullvärdig titel. Tillsammans har de byggt upp ett kampsportslandskap där en flicka som börjar träna kan hitta många olika förebilder.

Nederländerna har en framträdande plats i den historien. Lucia Rijker, Ilonka Elmont, Jorina Baars, Marloes Coenen, Germaine de Randamie, Denise Kielholtz och Nouchka Fontijn representerar olika generationer och grenar. Utanför Nederländerna löper tråden från Rusty Kanokogi och Christy Martin till Katie Taylor, Claressa Shields, Amanda Nunes, Stamp Fairtex och otaliga andra mästare. Deras berättelser handlar om teknik, tävlingspress, uthållighet och de möjligheter en sport ger när talang verkligen får utrymme.

Det här är därför en omfattande resa genom kvinnors kampsport. Från nederländska pionjärer till internationella toppmatcher, från slag och sparkar till kast, strypningar och kata. Med fokus på karriärerna, de historiska ögonblick som gjorde skillnad och vad en ny generation idrottare kan hämta från dessa förebilder.

1. En egen plats på mattan, i ringen och i buren

Historien om kvinnor inom kampsport har många olika startpunkter. Judo utvecklade ett eget internationellt tävlingsprogram. Boxning fick en olympisk scen. Kickboxning och muay thai fostrade stjärnor genom olika förbund och arrangörer. Inom MMA fanns det redan starka dammatcher innan UFC införde en viktklass för kvinnor. Och inom brasiliansk jiu-jitsu växte damtävlingar, lag och förebilder fram kring de stora turneringarna på mattan.

Det gör berättelsen mer intressant än ett enda berömt genombrott. För en judoka kan det första världsmästerskapet för kvinnor 1980 vara en avgörande milstolpe. För en kvinnlig boxare har London 2012 en liknande betydelse. För många MMA-fans är 2013 året då Ronda Rousey och Liz Carmouche gick den första dammatchen i UFC. Var och en av dessa händelser byggde vidare på insatserna från människor som tidigare hade tränat, organiserat och kämpat.

Även de idrottsliga skillnaderna förtjänar uppmärksamhet. En boxare lär sig att kontrollera avståndet med fotarbete och slag. En muay thai-fighter kombinerar det med sparkar, knän och clinch. En judoka försöker rubba motståndarens balans och avgöra med ett kast. En BJJ-utövare arbetar från olika positioner mot kontroll och en submission. MMA förenar flera delar. Kvinnorna som utmärker sig inom dessa sporter visar alltså upp olika former av skicklighet.

Orden ”inte längre undantaget” handlar här om den självklara platsen i idrottens berättelse. Kvinnliga mästare hör till historien, de stora tävlingarna och kampsportens vardag. Samtidigt är deras personliga vägar fortfarande viktiga: en karriär öppnar dörren till OS, en annan ger en ny viktklass synlighet och ytterligare en inspirerar framför allt människorna på det egna gymmet.

2. Pionjärer som först behövde öppna vägen till tävlingsarenan

Rusty Kanokogi är ett av de starkaste exemplen på någon som förändrade mer än sina egna tävlingsresultat. Den amerikanska judokan fick träna på 1950-talet, men mötte begränsningar så snart hon ville tävla. År 1959 deltog hon i en judotävling i Utica, New York. Enligt det internationella judoförbundet IJF:s historieskrivning vann hennes lag, men hon tvingades lämna ifrån sig sin medalj när det blev känt att hon var kvinna.

Kanokogi fortsatte att utvecklas och reste 1962 till Kodokan i Tokyo. Senare arrangerade hon tävlingar och bidrog till att bygga upp ett fullvärdigt tävlingsprogram för kvinnor. År 1980 hölls det första världsmästerskapet i judo för kvinnor i New York, med Kanokogi som en av huvudarrangörerna. IJF beskriver till och med hur hon ställde sitt eget hus som ekonomisk säkerhet för att göra mästerskapet möjligt.

Sedan följde nya steg. Damjudo fanns med som uppvisningssport i OS 1988 och blev en fullvärdig OS-gren i Barcelona 1992. Den utvecklingen visar hur mycket arbete som kan ligga bakom en medalj. Innan senare mästare kunde vinna sina finaler behövde föregångarna också se till att finalerna blev av.

Inom proffsboxningen spelade synlighet vid stora galor en liknande roll. Christy Martin nådde en stor publik på 1990-talet. Hennes match mot Deirdre Gogarty 1996, under en gala där Mike Tyson var det stora dragplåstret, blev en välkänd milstolpe för damboxning på tv. Martin hade en tydlig, offensiv stil och visade en bred publik att en match mellan kvinnor kunde ha sin egen berättelse och dragningskraft.

Kanokogi och Martin förändrade olika sporter på olika sätt. Den ena byggde upp strukturer, den andra drog nytta av en stor kommersiell scen. Båda vägarna är viktiga för att förstå varför senare generationer fick fler möjligheter att utvecklas till fullvärdiga elitidrottare.

3. Lucia Rijker: nederländsk klass på två fronter

Lucia Rijker är ett nyckelnamn i den nederländska kampsportens historia. Hon byggde först upp ett internationellt rykte inom kickboxning och gjorde sedan stort intryck även inom professionell boxning. Just den kombinationen gör hennes karriär speciell: hennes namn står för skicklighet inom två besläktade, men tydligt skilda tävlingsidrotter.

Boxningens särskilda regler kräver en egen teknisk förfining. Utan sparkar riktas mer uppmärksamhet mot ställningen, fotarbetet, huvudets position, valet av slaglinjer och hur man bygger upp press. Rijkers övergång visar hur en stark grund inom kampsport kan specialiseras ytterligare. Hon avslutade sin boxningskarriär obesegrad med sjutton segrar på sjutton proffsmatcher.

Siffrorna berättar en del av historien. Minst lika viktigt är att Rijker var aktiv under en tid då det var mindre självklart att kvinnor kunde få ett stort namn, en lämplig motståndare och ett attraktivt kontrakt att gå ihop. Hennes internationella anseende byggde därför inte bara på resultaten, utan också på hur hon företrädde sin sport: med teknik, seriositet och höga ambitioner.

Att hon har uppmärksammats av International Boxing Hall of Fame understryker hennes betydelse inom sporten. Hon tillhör den första gruppen kvinnor som valdes ut för inval. Hennes karriär knyter därmed samman den nederländska kickboxningsmiljön med den internationella damernas boxningshistoria.

För en ny generation är Rijker dessutom ett bra exempel på en fighter med en egen identitet. Hon passade inte bara in i en färdig mall. Kickboxning och boxning ställde olika krav, men hennes karriär präglades genomgående av hängivenhet till sporten. Det är också värdet med gamla tävlingsklipp: man ser inte en abstrakt pionjär, utan en idrottare som söker rätt avstånd, reagerar och gör sitt jobb i ringen.

4. Ilonka Elmont: världstitlar och ett bredare inflytande inom sporten

Ilonka Elmont, känd som The Killer Queen, är ett av de nederländska namn som bidrog till att forma den internationella kampsporten för kvinnor. Hennes karriär inom thaiboxning gav henne sju världstitlar. På sin egen webbplats förlägger hon mästerskapsåren till perioden 1999 till 2009. Hon var alltså på toppen under lång tid, med prestationer som hon byggde upp och upprepade år efter år.

Elmonts historia visar också tydligt att den nederländska kampsportens historia har internationella kopplingar. Hennes surinamesiska bakgrund, hennes idrottskarriär i Nederländerna och hennes senare samhällsengagemang visar att en mästare kan betyda mycket på olika platser. Ett smeknamn och en titel gör henne igenkänd; inflytandet bakom dem sträcker sig ofta längre än tävlingsprogrammet.

Genom Ilonka Elmont Foundation arbetar hon för att barn med funktionsnedsättning ska kunna delta i idrott. Surinams regering beskriver arbetet som ett samarbete med fokus på rörelse, idrott och delaktighet. Det ger hennes karriär ett andra kapitel: en världsmästares erfarenhet och kändisskap används för att ge fler barn en plats inom idrotten.

En sådan fortsättning är en viktig del av berättelsen om kvinnor inom kampsporten. Mästare blir senare också arrangörer, handledare, tränare, ambassadörer eller initiativtagare. Deras prestationer ger dem inte bara en meritlista, utan också möjligheter att göra idrottsmiljön mer inkluderande för andra.

Elmont visar också en tydlig linje: först tänja på gränserna själv inom en kampsport, sedan skapa fler praktiska möjligheter för andra utövare. Hennes världsmästartitlar är fortfarande den idrottsliga grunden. Hennes arbete utanför ringen visar hur den grunden kan få ett mycket mer långvarigt genomslag i samhället.

5. Jorina Baars: ett eget kapitel inom nederländsk stående kampsport

Jorina Baars är ett viktigt namn för den som vill förstå kvinnornas roll inom nederländsk kickboxning och Muay Thai. Hennes karriär visar att utvecklingen till topputövare sträcker sig över många års träning och tävling på olika arenor. På hennes egen webbplats finns en tidslinje över mästerskap och internationella matcher, med prestationer från flera skeden av hennes karriär.

För en stor internationell publik blev framför allt hennes möte med Cris Cyborg på Lion Fight 2014 en minnesvärd händelse. Matchen ställde en erfaren nederländsk specialist mot en världskänd MMA-utövare enligt Muay Thai-regler. Kontrasten visade tydligt hur viktig grenspecifik erfarenhet är. Avstånd, clinch, rytm och vad regelverket tillåter avgör vad som krävs i en match.

Baars vann mötet efter fem ronder genom ett enhälligt domslut och tog den första Lion Fight-titeln för kvinnor i weltervikt. Redan tidigt i matchen fick hon utdelning med en frontspark; därefter fortsatte hon att sätta sin tekniska prägel på matchen med knän och sparkar. Betydelsen sträcker sig längre än resultatet i en enda match. Publiken fick se en specialist som företrädde sin egen gren med övertygelse. Just i en tid då MMA drog till sig stor uppmärksamhet i medierna blev det ett tydligt ögonblick som visade nivån inom Muay Thai för kvinnor.

Hennes karriär passar också in i en bredare nederländsk tradition: åratal av träning, stort fokus på kombinationer och matchrytm, och en ständig förfining av det som fungerar på hög nivå. Till det hör tålamod, en bra träningsmiljö och förmågan att läsa olika motståndare. Ett rykte byggs inte enbart den kväll då flest kameror är på plats.

När det gäller världstitlar i kickboxning och Muay Thai är det bra att hålla reda på organisation och regelverk. Det finns flera förbund och arrangörer med egna mästerskap. En karriär blir därför lättare att förstå när varje titel kopplas till en viss tävling och ett visst år. För Baars ger det en mycket rikare bild än att bara räkna ihop mästarbälten.

6. Marloes Coenen, Germaine de Randamie och Denise Kielholtz

Det nederländska inflytandet på MMA för kvinnor började långt före den första dammatchen i UFC. Marloes Coenen tävlade i Japan redan kring millennieskiftet, när internationella tävlingar för kvinnor växte fram genom andra organisationer och turneringar. Den tidiga delen av hennes karriär är viktig: den knyter samman de senare stora amerikanska arenorna med en tid då kvinnliga MMA-fighters fick bygga upp sin matcherfarenhet på olika håll.

Coenen vann Strikeforce-titeln i bantamvikt i oktober 2010 genom att besegra Sarah Kaufman med en armlåsning. Det konkreta ögonblicket står i kontrast till den ibland alltför förenklade föreställningen att MMA för kvinnor började 2013. Hennes karriär visar också hur avgörande bra markkamp kan vara i en sport där slag och sparkar ofta är det första en ny publik lägger märke till.

Germaine de Randamie tog med sig en tydlig bakgrund inom stående kamp till MMA. The Iron Lady byggde upp sitt rykte genom kickboxning och blev den 11 februari 2017, vid UFC 208, UFC:s första mästare i fjädervikt för kvinnor. Hon besegrade Holly Holm på poäng. Det är ett eget nederländskt kapitel i framväxten av nya viktklasser inom UFC.

Övergången från en stående kampsport till MMA kräver en breddning av den tekniska repertoaren. En motståndare kan förändra avståndet inte bara med slag och sparkar, utan också med en nedtagning eller en clinch mot buren. En framstående specialist måste alltså lära sig att använda sina styrkor i fler matchsituationer. De Randamies karriär visar hur det hänger ihop.

Denise Kielholtz representerar ännu en annan väg. Hon blev världsmästare i Bellators kickboxningsprogram 2016 efter en seger mot Gloria Peritore och byggde även upp en MMA-karriär. År 2021 mötte hon Juliana Velasquez i en match om Bellators MMA-titel i flugvikt. Den matchen förlorade hon genom ett delat domslut. Hennes kickboxningstitel och hennes titelmatch i MMA är alltså två olika prestationer inom två olika regelverk.

Tillsammans visar dessa tre nederländare hur brett det här är. Coenen hör till den tidiga internationella utvecklingen av MMA för kvinnor. De Randamie förenar nederländsk kickboxning med en historisk UFC-titel. Kielholtz visar hur en mästare från ringen också kan bygga upp en egen grund för matcher i buren. Deras namn hör hemma bredvid varandra, med utrymme för skillnaderna mellan deras karriärer.

7. Nouchka Fontijn och den nederländska traditionen inom olympisk boxning

Med Nouchka Fontijn fick den nederländska damboxningen en särskilt framstående olympisk företrädare. Hon tog silver vid spelen i Rio 2016 och brons vid spelen i Tokyo 2020, som hölls 2021. Två olympiska pallplatser under olika olympiska cykler säger något om en långvarig närvaro på högsta internationella nivå.

Olympisk boxning har sin egen rytm. En boxare förbereder sig för kvalificering, ett turneringsschema och flera möjliga matcher under kort tid. En bra inledande rond måste kunna följas av återhämtning, nya förberedelser och en annan motståndare. Det kräver teknisk skicklighet och förmågan att gång på gång vara redo för en specifik matchuppgift.

Fontijn gjorde den världen mer bekant för en nederländsk publik. Hennes matcher visade hur viktigt det är att styra tempot, träffa rent och bygga upp en match över de tillgängliga ronderna. Medaljen är det synliga slutresultatet. Bakom den ligger år av träning, internationella turneringar och finslipning av detaljer som gör skillnad på högsta nivå.

Den nederländska traditionen fortsätter med bland andra Chelsey Heijnen, som representerade Nederländerna vid spelen i Paris 2024. Det skapar kontinuitet mellan generationer. En ung idrottare ser inte bara en enda exceptionell medaljör, utan också att nästa nederländska boxare kan ta samma väg ut på den internationella scenen.

För en idrotts utveckling är den igenkänningen värdefull. En internationell match blir mer konkret när ett nederländskt namn finns i ringhörnan. Samtidigt står själva matchen i centrum: fotarbete, val av slag, försvar och förmågan att läsa en motståndare. Det är just där som både nybörjare och erfarna boxare kan hitta exempel att studera.

8. London 2012: Nicola Adams, Katie Taylor och Claressa Shields

När damboxning introducerades vid de olympiska spelen i London 2012 var det en historisk milstolpe. För första gången delades olympiska titlar i damboxning ut i tre viktklasser. Nicola Adams vann flugvikt upp till 51 kilo, Katie Taylor lättvikt upp till 60 kilo och Claressa Shields mellanvikt upp till 75 kilo.

De tre namnen representerar olika stilar och olika idrottskulturer. Adams blev ett välkänt brittiskt ansikte för OS på hemmaplan. Taylor förde den starka irländska boxningstraditionen till en global arena. Shields, från USA, visade redan i ung ålder hur stora hennes internationella ambitioner var. Tillsammans utgjorde de den första trion olympiska mästare i damboxning.

För Katie Taylor var OS-guldet en fortsättning på en redan stark amatörkarriär. Hennes höga arbetskapacitet, kombinationer och förmåga att fortsätta boxas i högt tempo blev en del av hennes igenkännliga stil. Senare byggde hon vidare på det ryktet som proffs. Därmed förenar hennes karriär två viktiga arenor: den olympiska turneringen och de stora kommersiella titelmatcherna.

Claressa Shields och Nicola Adams försvarade sina olympiska titlar i Rio 2016. Det gör deras prestationer extra intressanta. En andra olympisk cykel kräver att man kvalificerar sig på nytt, hanterar förväntningar och fortsätter att utvecklas medan motståndarna studerar en noga. Vägen till ännu ett guld är en elitidrottslig utmaning i sig.

Shields blev sedan också en framstående mästare i flera viktklasser inom professionell boxning. Hennes karriär präglas av stora ambitioner och hög synlighet även utanför matcherna. Kärnan är fortfarande hennes sportsliga utveckling: från olympiska turneringsmatcher till titelmatcher med ett annat antal ronder och en annan karriärväg.

London 2012 var därmed både ett slut och en början. Det var kulmen på arbetet med att få in damboxning på det olympiska programmet. Samtidigt fick miljontals tittare se tre mästare vars karriärer fortsatte efter den sommaren. Sporten fick inte bara nya medaljörer, utan också välkända berättelser som levde kvar långt efter turneringen.

9. Taylor, Serrano och Brækhus: professionell boxning på de stora arenorna

Matchen mellan Katie Taylor och Amanda Serrano den 30 april 2022 blev en viktig milstolpe för professionell damboxning. För första gången var två kvinnor huvudnummer i den stora arenan Madison Square Garden i New York. Taylor försvarade sin obestridda världsmästartitel i lättvikt och vann efter tio ronder genom ett delat domslut.

Det som gjorde den kvällen speciell var kombinationen av sportslig betydelse och inramning. Det handlade om två etablerade mästare, om evenemangets huvudmatch och om en match som också höll hög kvalitet. Taylor och Serrano bjöd på högt tempo, press, kontringar och olika sätt att ta hem en rond. Publiken fick en boxningsmatch med den spänning som hör till en stor titelmatch.

Amanda Serrano hade dessutom en egen lång internationell karriär bakom sig när hon kom till New York. Den puertoricanska mästaren erövrade världstitlar i flera viktklasser och fick rykte om sig som en offensiv, farlig boxare. Hennes namn hör därför inte bara ihop med mötet med Taylor. Den matchen var ett uppmärksammat kapitel i en karriär som redan långt tidigare hade stor idrottslig betydelse.

Cecilia Brækhus hör till en annan viktig fas i den professionella damboxningen. År 2014 förenade hon de fyra stora världstitlarna i weltervikt: WBC, WBA, IBF och WBO. Hon var den första kvinnan som innehade alla fyra bältena samtidigt. Hon behöll sin status som obestridd mästare fram till 2020.

Brækhus visade därmed vad ett långvarigt mästerskapsinnehav kan innebära. Det handlar inte bara om kvällen då det sista bältet som saknas erövras. Därefter följer nya motståndare, nya förberedelser och pressen att behålla positionen. Hennes karriär bidrog till att befästa bilden av en etablerad, internationellt välkänd världsmästare inom damboxningen.

För sådana prestationer är den exakta formuleringen viktig för berättelsen. En titel från ett förbund, ett enat mästerskap och status som obestridd mästare beskriver olika situationer. Taylor, Serrano, Shields och Brækhus har var sin egen meritlista. Genom att ta hänsyn till perioden, viktklassen och titelstrukturen blir deras idrottsliga betydelse ännu tydligare.

10. Ronda Rousey och Liz Carmouche: en milstolpe i MMA:s större historia

Den 23 februari 2013 möttes Ronda Rousey och Liz Carmouche i huvudmatchen på UFC 157. Det var den första dammatchen i UFC:s historia. Rousey försvarade bantamviktstiteln som hon hade tilldelats när viktklassen infördes och vann i första ronden med sitt välkända armlås.

Upptakten började 2012, när det tillkännagavs att kvinnor skulle få tävla i UFC. Skillnaden mellan tillkännagivandet och matchen kan verka liten på papperet, men är viktig i en historisk tidslinje. Den första matchen ägde rum 2013. Kvinnor hade då tävlat i MMA i flera år hos andra organisationer, med bland andra Marloes Coenen, Gina Carano, Cris Cyborg och Miesha Tate som välkända namn.

Rousey tog med sig en olympisk judobakgrund in i buren. Hon hade tagit brons i Peking 2008 och utvecklade inom MMA en stil där kast, kontroll och en snabb övergång till en armlåsning spelade en central roll. Hennes idrottsliga profil var därför mycket tydlig. Åskådarna kände inte bara igen hennes namn, utan också det tekniska problem hon ställde sina motståndare inför.

Liz Carmouche är också en del av detta historiska ögonblick. En första huvudmatch kräver två fighters. Hon satte press på Rousey och gjorde det till en riktig titelmatch innan Rousey kunde avsluta den på sitt sätt. Det var introduktionen av en ny UFC-division genom en fullvärdig match, inte bara ett tillkännagivande på en presskonferens.

Rouseys senare berömmelse sträckte sig utanför MMA, bland annat genom hennes övergång till WWE. För kampsportens historia är det framför allt hennes judobakgrund, hennes tidiga rad av titlar och hennes roll när UFC introducerade matcher för kvinnor som är betydelsefulla. Hennes synlighet hjälpte en stor ny publik att upptäcka en del av idrottsvärlden som hade utvecklats under lång tid.

11. Amanda Nunes och Cris Cyborg: två stora karriärer med var sin prägel

Amanda Nunes blev en av de mest tongivande mästarna i MMA för kvinnor. Hon vann UFC-titeln i bantamvikt 2016 och lade till titeln i fjädervikt 2018 genom att besegra Cris Cyborg. Därmed blev hon den första kvinnan som samtidigt var UFC-mästare i två viktklasser.

Den dubbla mästarstatusen är en konkret historisk prestation. Nunes behövde utforma fungerande matchstrategier mot olika motståndare och visa vad hon kunde i mer än en viktklass. Hennes karriär förknippas ofta med explosiva slag, men framgångarna byggde också på en kombination av stående kamp, kontroll och erfarenhet från olika kampsituationer.

Hennes segrar över stora namn gjorde hennes meritlista särskilt välkänd. Rousey, Cyborg och andra etablerade mästare innebar var och en en ny sportslig utmaning. Just den variationen gör en lång mästarkarriär intressant: en framgångsrik plan mot en motståndare måste anpassas när nästa har andra styrkor.

UFC valde ut Nunes till Hall of Fame-klassen 2025. Det är ett senare erkännande av hennes plats i sportens historia. För en historisk skildring är det mer meningsfullt att utgå från sådana fastslagna milstolpar än att återge en aktuell ranking som kan ändras redan efter nästa evenemang.

Cris Cyborg har samtidigt en egen karriär som omfattar mycket mer än mötet med Nunes. Hon var redan mästare i Strikeforce och Invicta FC innan hon vann UFC-titeln i fjädervikt 2017. Hennes namn var därmed förknippat med flera viktiga organisationer i utvecklingen av MMA för kvinnor. Hon bidrog till att göra dessa arenor kända och var en utpräglat offensiv kraft i buren.

Att jämföra Nunes och Cyborg sida vid sida ger en rikare bild än att låta en enda match förklara en hel karriär. Deras möte var historiskt viktigt. Åren före och efter visar hur två olika mästare byggde upp sitt inflytande på sporten.

12. Shevchenko, Jędrzejczyk, Zhang och MMA:s internationella bredd

Valentina Shevchenko visar hur en stark bakgrund inom stående kamp kan utvecklas till en bred teknisk repertoar inom MMA. Hennes namn förknippas med tajming, avståndskontroll och förmågan att noggrant välja rätt ögonblick för anfall. Den 8 december 2018 vann hon flugviktstiteln på UFC 231 genom att besegra Joanna Jędrzejczyk.

Den titelsegern är en användbar historisk hållpunkt. Under resten av karriären följde flera perioder som mästare och möten med olika motståndare. Genom att knyta en konkret prestation till ett datum och en viktklass blir berättelsen tydlig, utan att en föränderlig ögonblicksbild framställs som en evig sanning. Shevchenko representerar också sportens internationella bredd på högsta nivå: bland de främsta kvinnliga utövarna finns idrottare med olika bakgrunder, vägar genom sporten och träningsmiljöer.

Joanna Jędrzejczyk blev ett tydligt ansikte utåt för UFC:s stråviktsklass. Hon vann titeln den 14 mars 2015 genom att besegra Carla Esparza och försvarade den därefter framgångsrikt fem gånger. Hennes höga tempo, kombinationer och press gjorde hennes matcher till ett exempel på förfinad stående kamp inom MMA för många fans.

En lång rad titelförsvar kräver mer än en bra inledning. Motståndarna studerar mästaren, letar efter mönster och förbereder sig särskilt för hennes styrkor. Jędrzejczyks rad av framgångar visar hur viktigt det är att inte bara behärska teknikerna, utan också kunna använda dem under skiftande press i matcherna. År 2024 uppmärksammades hon genom att väljas in i UFC Hall of Fame.

Zhang Weili vann UFC-titeln i stråvikt 2019 genom att besegra Jéssica Andrade. Därmed blev hon den första UFC-mästaren från Kina. Det gav hennes seger betydelse även utanför den egna viktklassen: en stor internationell publik fick se en ny mästare med en annan geografisk bakgrund och en egen väg genom sporten.

Mötet mellan Zhang och Jędrzejczyk på UFC 248 år 2020 blev en särskilt intensiv titelmatch över fem ronder. Zhang vann genom ett delat domslut. Ur ett historiskt perspektiv är det särskilt intressant hur de två tekniskt skickliga kämparna ständigt ställde varandra inför nya utmaningar: kombinationer, kontringar, tempoväxlingar och förmågan att återgå till ett metodiskt arbetssätt efter hårda slagväxlingar.

Även Rose Namajunas hör till utvecklingen av stråviktsklassen. Hon satte 2017 punkt för Jędrzejczyks tid som mästare och gav divisionen en ny teknisk prägel. Tillsammans visar de här namnen att sporten utvecklas genom konkurrerande stilar. Det finns ingen fast mall för hur en framgångsrik kvinnlig MMA-fighter måste vara.

13. Tiffany van Soest och Anissa Meksen: specialister på kickboxning

Internationell kickboxning för kvinnor har sina egna stjärnor, matcher och sin egen tekniska historia. Tiffany van Soest är ett viktigt namn där. År 2016 vann hon GLORYs första världstitel för kvinnor i superbantamvikt. Därmed fick organisationen en mästare som en tydlig damtävling kunde byggas upp kring.

Van Soests matcher visar varför fotarbete är en så värdefull del av kickboxning. En attack börjar inte enbart med själva slaget eller sparken. Var en fighter står, vinkeln hon går in från och hur hon rör sig efter en kombination påverkar också vad motståndaren kan göra som svar. Det tekniska djupet gör det intressant att se hela ronder i stället för bara enstaka höjdpunkter.

Anissa Meksen blev också ett av de stora internationella namnen inom stående kamp. Hon tog titlar i olika tävlingssammanhang och blev även GLORY-mästare. Hennes övergång till ONE Championship tillkännagavs 2020, mot bakgrund av de internationella meriter hon redan hade samlat på sig.

Hennes karriär visar hur elitfighters rör sig mellan organisationer och ibland också mellan närbesläktade regelverk. Möjligheterna och matchupplägget är fortsatt viktiga. Kickboxning och Muay Thai har många tekniker gemensamt, men skiljer sig bland annat åt när det gäller utrymmet för clinch, armbågstekniker och hur olika aktioner bedöms. En specialist förbereder sig för den specifika match hon ska gå.

Van Soest och Meksen förtjänar därför sin egen plats vid sidan av de mer kända MMA-namnen. Deras betydelse ligger inom stående kamp: att skapa avstånd, fullfölja kombinationer, svara på attacker och styra tempot i en match. Det är en berättelse om internationell elitidrott med ett eget värde.

14. Phetjeeja och Janet Todd: olika vägar till den internationella toppen

Utvecklingen för kvinnor inom Muay Thai och kickboxning syns också i Phetjeejas och Janet Todds karriärer. De kommer från olika idrottsmiljöer, men möttes på en gemensam internationell arena. I mars 2024 förenade Phetjeeja ONE-titlarna i kickboxning i atomvikt genom att besegra Todd.

Mötet innebar både ett nytt kapitel för Phetjeeja och ett avslut för Todd, som tog farväl av sin tävlingskarriär efter matchen. Det är ett välbekant mönster inom elitidrotten: en titelmatch handlar inte bara om resultatet, utan är också ett ögonblick då två karriärer korsas. Den ena idrottaren fortsätter framåt, den andra ser tillbaka på vägen hon har gått.

Phetjeeja representerar en thailändsk kamptradition där omfattande tävlingserfarenhet spelar en viktig roll. Todd byggde upp sin karriär i USA och blev känd inom ONE i både kickboxning och Muay Thai. Att de möts på samma arena visar hur den internationella toppnivån har breddats.

För tittarna är sådana matcher också intressanta eftersom skillnaderna mellan utövarna blir tydliga. Hur de rör sig, väljer när de ska utbyta slag och håller trycket uppe är individuella kvaliteter som kan ta sig helt olika uttryck inom samma regelverk. Damkickboxningen får sitt djup just genom att flera starka stilar möts.

När man beskriver matchens historiska betydelse bör därför hela sammanhanget alltid anges: ONE, atomvikt, kickboxning, mars 2024. Det gör beskrivningen av prestationen precis och ger båda utövarna sin egen plats i berättelsen, även om senare titelmatcher förändrar det aktuella läget.

15. Stamp Fairtex: mästerskap i tre olika sporter

Stamp Fairtex förenar flera delar av modern kampsport. Den thailändska fightern vann världsmästartitlar i Muay Thai och kickboxning inom ONE Championship och byggde sedan också upp en framgångsrik MMA-karriär. I september 2023 besegrade hon Ham Seo Hee och vann ONE:s världsmästartitel i atomvikt i MMA.

Den kvällen fick titelmatchen extra betydelse när Angela Lee meddelade att hon avslutade sin karriär. Matchen mellan Stamp och Ham gällde därmed den ordinarie världsmästartiteln. Stamp vann genom TKO i tredje ronden, efter att ha byggt upp sitt övertag med stående attacker och även skapat en farlig situation på marken.

Resultatet innebar att hon under sin karriär blev mästare i tre olika sporter inom ONE. Det är det korrekta sättet att beskriva prestationen. Det handlar om titlar i Muay Thai, kickboxning och MMA som hon vann i olika skeden. Varje disciplin innebar en ny utmaning och krävde att hon utvecklades vidare.

Framför allt gör övergången till MMA hennes historia intressant. En erfaren stående fighter måste lära sig att hantera nedtagningar, markpositioner, kontroll och submissions. Hennes tidigare färdigheter är fortfarande värdefulla, men används i en bredare tävlingsmiljö. Mötet med Ham visade hur de olika momenten kan avlösa varandra under en och samma match.

Stamp är dessutom en välkänd personlighet för en internationell publik. Hennes utstrålning utanför matcherna och hennes allvar när hon tävlar går hand i hand. Det speglar sportens bredare utveckling: kvinnliga mästare behöver inte alla vara stjärnor på samma sätt. En egen personlighet kan förenas med en karriär som bygger på konkreta, imponerande idrottsliga prestationer.

16. BJJ: Leticia Ribeiro, Bia Mesquita, Michelle Nicolini och Ffion Davies

Brasiliansk jiu-jitsu har sin egen historia av kvinnliga mästare, där tävlingsmattan, lagen och kunskapsöverföringen spelar en stor roll. IBJJF:s Hall of Fame för kvinnor omfattar namn som Leticia Ribeiro, Bia Mesquita, Michelle Nicolini, Hannette Staack, Kyra Gracie och Luanna Alzuguir. Den översikten visar hur många olika generationer som har bidragit till sportens utveckling.

Leticia Ribeiro förenar prestationer på högsta nivå med inflytande som tränare. Inom BJJ får den senare rollen stort genomslag. En erfaren mästare utvecklar inte bara sin egen tävlingsstil, utan hjälper också träningskamrater och elever att bygga upp positioner, hitta lösningar och utveckla ett tydligt sätt att arbeta. På så sätt kan kunskapen spridas genom ett lag långt bortom den egna tävlingskarriären.

Bia Mesquita byggde upp en imponerande meritlista vid de stora internationella mästerskapen. Guinness World Records noterar tio individuella guldmedaljer vid IBJJF:s världsmästerskap mellan 2012 och 2021. Den siffran gäller specifika världsmästartitlar inom det tävlingsförbundet. Det är ett starkt exempel på prestationer på hög nivå under många tävlingsår.

Michelle Nicolini blev världsmästare i IBJJF åtta gånger. Hon tillhör en generation som gjorde den höga nivån inom BJJ för kvinnor synlig internationellt. När det gäller hennes senare meriter är det viktigt att skilja mellan världsmästerskapen för vuxna och mastersturneringarna: det är olika kategorier, var och en med sitt eget tävlingsprogram.

Ffion Davies representerar nästa fas i den internationella spridningen. År 2022 blev hon den första brittiska mästaren i svartbältesklassen för vuxna vid IBJJF-VM. Därmed gick en viktig titel till en utövare från Wales, i en sport vars namn och historia är starkt förknippade med Brasilien. Hennes prestation visar hur internationella vägarna till toppen har breddats.

Det speciella med den här sporten är hur tydliga de små lösningarna är. Ett grepp, placeringen av ett knä eller riktningen någon lägger tryck i kan förändra en hel rad möjligheter. En framgångsrik match bygger på att knyta ihop de detaljerna: bygga upp en position, läsa motståndarens reaktion och gå vidare till nästa steg. Det gör matcher med skickliga BJJ-utövare lärorika att se i efterhand.

Kvinnor har bidragit fullt ut till den tekniska utvecklingen. Deras inflytande syns i världsmästartitlar, men också i undervisning, träningsgrupper och de förebilder som nya utövare kan lära av. BJJ:s historia blir rikare när de spåren följs lika noggrant som de mest kända manliga karriärerna.

17. Judo: från Rusty Kanokogi till Ryoko Tani och Edith Bosch

Rusty Kanokogis tidiga insatser får extra betydelse när man ser på de mästare som senare klev upp på den olympiska judopallen. Ryoko Tani är ett av de stora namnen i den historien. Den japanska judoutövaren tog fem OS-medaljer, däribland guld i Sydney 2000 och Aten 2004, och blev världsmästare sju gånger.

Den sviten sträcker sig över flera olympiska cykler. Judo kräver en kombination av teknisk specialisering och anpassningsförmåga. En judoutövare utvecklar favoritingångar och kast, men måste också kunna utföra dem mot olika grepp och i skiftande tempo och tävlingssituationer. Motståndaren försöker i sin tur hindra mästaren från att hamna i sin starkaste position.

Tanis betydelse ligger därför inte bara i antalet medaljer. Hennes långvariga närvaro i toppen gjorde henne till ett välkänt föredöme för flera generationer inom tävlingsjudo på högsta nivå. En OS-karriär som sträcker sig över flera spel kräver ständigt nya förberedelser och nya idrottsliga bevis.

För Nederländerna är Edith Bosch ett viktigt namn. Hon tog silver vid OS i Aten 2004 och brons i Peking 2008 och London 2012. Hennes OS-meriter vittnar också om en lång period i den internationella toppen. De tre pallplatserna gör henne till en välkänd del av den nederländska judohistorien.

Berättelserna från judon tillför dessutom en annan form av kampsport till den här översikten. Det avgörande ögonblicket kan uppstå ur en liten rubbning av balansen, en väl tajmad förflyttning eller rätt ögonblick att vända in. Vägen dit är ofta en kamp om grepp och position. Det tekniska arbetet hör lika självklart till de kvinnliga kampsportarnas historia som en slagkombination i boxningsringen.

Kayla Harrison utgör en tydlig länk mellan olympisk judo och modern MMA. Amerikanskan tog OS-guld i judo i London 2012 och Rio 2016 och byggde sedan upp en mästarkarriär i buren. Den 7 juni 2025 besegrade hon Julianna Peña på UFC 316 med en kimura i andra ronden och vann UFC-titeln i bantamvikt. Därmed fick övergången från judoutövare till MMA-mästare återigen en konkret, historisk milstolpe. Hennes karriär visar hur en stark grund i balans, grepp och kontroll kan utvecklas vidare inom en sport som också rymmer stående slagväxlingar och andra situationer på marken.

Från Kanokogis organisationsarbete till Tanis och Boschs medaljer löper alltså en lång utvecklingslinje. Först behövde kvinnor få tillträde till tävlingsarenan. Därefter växte karriärer fram som fyllde den arenan med idrottsliga prestationer av hög klass och gjorde den till en självklar plats för nya generationer.

18. Kaori Ichō: fyra OS-titlar på brottningsmattan

Kaori Ichō hör till de mest imponerande OS-mästarna inom kampsport. Den japanska brottaren vann guld i fyra OS i rad: Aten 2004, Peking 2008, London 2012 och Rio 2016. Hennes olympiska meritlista sträcker sig därmed över tolv år mellan den första och den fjärde titeln.

Den första upplagan, Aten 2004, var också damernas OS-debut i brottning. Ichō tillhörde alltså redan från början den första generationen OS-mästare och höll sig sedan kvar i toppen medan startfältet fortsatte att växa. Det gör hennes karriär till både en personlig framgångssaga och en tydlig röd tråd i sportens utveckling.

Brottning kräver kontroll över balans, riktning och kroppsposition. Ett angrepp mot benen, en reaktion på motståndarens press eller en övergång efter ett misslyckat anfall kan öppna en ny möjlighet. Det handlar hela tiden om att agera och omvärdera läget, mot en motståndare som lika aktivt söker sin egen lösning.

Det som är särskilt anmärkningsvärt med Ichō är hennes kontinuitet. Fyra OS-titlar i rad innebär fyra långa förberedelser, fyra gånger pressen i turneringen och fyra gånger då hon presterade när de avgörande matcherna väntade. Hennes namn visar att kvinnoidrottens historia inom kampsport också rymmer exceptionellt långa framgångssviter.

För den som främst följer boxning, kickboxning eller MMA ger det ett värdefullt bredare perspektiv. Brottningsmattan har sina egna mästare och historiska ögonblick. Den som vill se hela bilden uppmärksammar också utövarna som med kontroll, nedtagningar och positionering har satt sin prägel på OS-programmet.

19. Jade Jones och internationell taekwondo

Med OS-guld i London 2012 och Rio 2016 skrev Jade Jones ett betydelsefullt kapitel i den internationella taekwondons historia. Den brittiska taekwondoutövaren från Wales vann sina två titlar i 57-kilosklassen. Först på hemmaplan, sedan igen fyra år senare.

Taekwondo har sin egen tävlingskaraktär, där avstånd, reaktionssnabbhet och förmågan att välja rätt ögonblick för en spark framträder tydligt. Utövarna måste upptäcka möjligheter medan motståndaren rör sig, hotar och själv försöker ta poäng. En liten förändring i ställning eller avstånd kan vara skillnaden mellan ett användbart anfall och ett missat tillfälle.

Jones första titel gav brittisk taekwondo en tydlig profil. En olympisk seger inför hemmapubliken kan plötsligt göra en sport synlig för människor som knappt hade följt tävlingarna tidigare. Den andra titeln visade att hon kunde hålla samma nivå även under nästa olympiska cykel.

Hennes karriär tillför därmed en annan väg till den här överblicken än till exempel övergången från kickboxning till MMA. Här står den långsiktiga utvecklingen inom en och samma olympiska gren i centrum. Träningen handlar om att ständigt finslipa ett specialiserat tävlingsupplägg och förbereda sig för motståndare med olika stilar.

För flickor som börjar med taekwondo ger ett sådant namn ett konkret exempel. Sporten är inte bara träningstimmar eller bältesgraderingar, utan också en internationell tävlingsarena där kvinnor har huvudroller. Det ger den dagliga träningen ett större perspektiv, både på motionsnivå och för den som senare vill satsa på tävling.

20. Sandra Sánchez: precisionen och utstrålningen i kata

Inom karate förtjänar även kata en egen plats. Sandra Sánchez tog guld i damernas kata vid OS i Tokyo 2020, som hölls 2021. Därmed blev hon ett av de välkända ansiktena för karatens OS-debut. Hennes prestation gäller en annan tävlingsform än en direkt kamp mellan två motståndare.

En kata är en fastställd följd av tekniker där bland annat kontroll, balans, rytm, kraft och kvaliteten på utförandet blir synliga. Det är en egen gren inom karate, med egen bedömning och egna förberedelser för tävling på högsta nivå. Sánchez OS-titel var alltså en titel i kata. Kumite, tävlingsformen med en direkt motståndare, har ett separat tävlingsprogram.

Just den skillnaden gör hennes plats i den här berättelsen värdefull. Inom kampsport finns flera sätt att visa teknisk behärskning på högsta nivå. I kata blir kvaliteten i varje övergång en del av utförandet. Helheten måste övertyga, samtidigt som detaljerna är noggrant utförda: ställningen, riktningen, avslutningen av en teknik och rytmen mellan rörelserna.

Sánchez visar hur synlig den här sortens skicklighet kan bli på en stor scen. Hennes OS-framgång gav karate ett internationellt välkänt ansikte. Den hjälper också till att visa sportens bredd: en kampsportskarriär kan bestå av direkta dueller, men också av en specialiserad tävlingsform där det tekniska utförandet står i centrum.

För en fullständig överblick över kvinnliga kampsportsstjärnor måste sådana skillnader få plats. En judotitel, ett MMA-bälte och ett OS-guld i kata är olika prestationer. Genom att ta dem alla på allvar blir det tydligt hur många olika kvaliteter och utvecklingsvägar det finns inom kampsporten.

21. Vad forskning visar om kvinnors erfarenheter

Historien rymmer mästare, men den dagliga upplevelsen på en kampsportsklubb är minst lika viktig. Det är i träningsgruppen som nya utövare upptäcker om de trivs med sporten, om de kan utvecklas och om de vill fortsätta vara en del av träningsmiljön. Där läggs grunden för att träna som motionär, satsa på tävling eller senare bli tränare.

I en vetenskaplig kartläggande litteraturöversikt från 2023 sammanställde Rosie Lindsay och hennes kollegor 53 studier om kvinnors erfarenheter av kampsport. Författarna beskriver flera återkommande teman. Positiva erfarenheter av utveckling, styrka och självförtroende finns sida vid sida med påverkan från rådande förväntningar, sociala relationer och sättet människor bemöter varandra inom sporten.

En kartläggande litteraturöversikt visar vilken kunskap som finns och vilka mönster som återkommer. Det passar bra för det här ämnet, eftersom erfarenheterna i en judoklubb, ett MMA-team eller en motionsgrupp kan skilja sig åt. Resultaten hjälper framför allt till att rikta uppmärksamheten mot de förhållanden där utövare utvecklas.

I praktiken är tre saker viktiga. Den som tränar vill bli bemött som en seriös deltagare, få utrymme att lära sig färdigheter och vara del av en grupp där det finns tydliga överenskommelser om kontakt och samarbete. Tillsammans ger det en bra grund för att fortsätta öva och bygga erfarenhet med olika träningspartners.

Förebilder kan spela en viktig roll. Namn som Fontijn, Nunes och Davies visar vad som är möjligt inom en disciplin. I den dagliga träningskulturen blir det stora föredömet konkret i den egna träningen: att öva på en teknik, kunna ställa frågor, ta nästa steg och känna att ens bidrag till gruppen är självklart.

22. Hitta en sport och en träningsmiljö som passar dig

De olika mästarna i den här berättelsen visar hur mycket det finns att välja på. Den som gärna arbetar med fotarbete, kombinationer och slag hittar ett tydligt tekniskt fokus i boxning. Kickboxning lägger till sparkar. I Muay Thai har även knän och clincharbete en viktig plats. Den som tycker om att arbeta med grepp, balans och kast kan trivas med judo. BJJ lägger stor vikt vid positioner på marken och submissions.

I MMA möts flera olika delar. Det gör träningen varierad och ger också en tydlig väg framåt: arbeta stående, förstå övergången till en nedtagning och lära sig agera på marken. Taekwondo och karate har i sin tur sina egna tekniska traditioner, tävlingsformer och sätt att lägga upp träningen. Därför är ett visst val inte automatiskt rätt för alla. Vad du tycker om att träna hjälper dig att hitta rätt inriktning.

Det är under själva passet du får ett bra första intryck. Lägg märke till hur teknikerna förklaras, hur träningspartnerna samarbetar och hur övningarna är upplagda. Ett pass där du förstår vad du lär dig gör det lättare att se dina framsteg. Med tiden blir små förbättringar allt tydligare: du står stadigare, upptäcker en öppning tidigare eller tar dig lugnare ur en svår position.

Ett praktiskt tillvägagångssätt hjälper dig att gå från inspiration till en egen träningsrutin:

1. Välj det sätt att träna som tilltalar dig. Det kan vara slag och fotarbete, slag och sparkar, kast eller markkamp. Berättelserna om sporterna ovan ger exempel på möjligheterna inom varje inriktning.
2. Upplev hur ett pass är upplagt. Lägg märke till uppvärmningen, teknikgenomgången, samarbetet och hur intensiteten anpassas. Då får du en känsla för hur det är att träna i praktiken.
3. Skapa en regelbunden träningsrutin. När du tränar regelbundet blir det lättare att känna igen tekniker och utveckla dem vidare. En tid för träningen som fungerar i din vecka ger en bra grund för det.
4. Kom överens om tydliga regler. Anpassa tempo och kontakt till varandra vid övningar med en partner. Vid markkamp gäller det att klappa av i tid och släppa direkt; vid stående övningar gäller det att samarbeta kontrollerat utifrån syftet med ronden.

En träningsgrupp för kvinnor kan vara ett bra sätt att börja. En blandad grupp kan passa lika bra. Hur bra handledningen är, hur deltagarna bemöter varandra och vilken typ av träning det är spelar roll för valet. Det viktiga är att du hittar en miljö där du trivs med att träna och kan utvecklas steg för steg.

23. Välj utrustning för din sport och hur du tränar

Rätt utrustning ger stöd i träningen. För boxning och kickboxning är välsittande handskar och boxningslindor en bra grund. För kickboxning och Muay Thai behövs även skenbenskydd vid övningar med en partner. Tandskydd hör till kontaktträning; träningskläderna ska ge rörelsefrihet och passa de övningar du gör.

Välj handskar utifrån hur mycket plats handen får, knäppningen och vad du ska använda dem till. Antalet uns anger handskens vikt och hänger ihop med modell och användningsområde. Passformen påverkas också av konstruktionen och utrymmet runt hand och handled. En dammodell kan sitta bekvämt, men många andra modeller kan också passa bra. På så sätt fokuserar du på de egenskaper som gör skillnad under träningen.

För markkamp är andra egenskaper hos kläderna viktiga. En rashguard sitter tätt och håller sig på plats när du rör dig och rullar. Lämpliga träningsshorts har inga hårda detaljer som är i vägen. Vid träning med gi använder du den dräkt som hör till grenen. För boxning och kickboxning kan du välja shorts, träningslinnen och sport-bh:ar utifrån rörelsefrihet, stöd och hur bekväma de känns under träningen.

Ett suspensoar för kvinnor är ett särskilt val i situationer där det är viktigt att skydda det området. Andra tillbehör, som en träningsväska, handduk och produkter för skötsel av utrustningen, gör det lättare att hålla ordning på och ta hand om utrustningen. Vilken kombination som passar beror på sporten och hur utrustningen används; den som tränar BJJ behöver en annan uppsättning än den som främst tränar på säck och slagkuddar.

I Fight2Wins showroom kan du jämföra passformen hos olika handskar, skydd och plagg. Då blir skillnaderna mellan modellerna tydliga direkt. Produktgrupperna som hör till den här artikeln passar för den dagliga träningen och är ett praktiskt komplement till de historiska berättelserna.

24. En historia som förs vidare av nya generationer

Från Rusty Kanokogi, som bidrog till att öppna upp tävlingar, till Kaori Ichō, som vann fyra olympiska titlar: kvinnors inflytande på kampsporten har byggts upp genom många olika slags insatser. Här finns organisatörer, tekniska förnyare, mästare som behållit sina titlar länge och idrottare vars stora kväll gjorde en hel gren mer synlig.

Nederländerna har en självklar plats i den historien. Tillsammans visar Rijker, Elmont, Baars, Coenen, De Randamie, Kielholtz, Fontijn och Bosch upp ett brett idrottslandskap. Internationellt förenar Taylor, Serrano och Shields olympisk boxning och proffsboxning; Nunes, Rousey, Shevchenko och Zhang ger MMA olika ansikten; Ribeiro, Mesquita, Nicolini och Davies visar hur rik historien på BJJ-mattan är.

Det tydligaste gemensamma draget är skickligheten. Att välja rätt avstånd, förbereda ett grepp, fullfölja en kombination och känna igen en position under press: det är sådana moment sporten består av. De stora namnen byggde imponerande karriärer på dem. På träningsklubben upptäcker nya utövare samma slags färdigheter varje vecka och utvecklar dem vidare.

Där fortsätter berättelsen. På en första boxningslektion, i en judoturnering, under en BJJ-rond, på ett pass med slagkuddar eller hos ett barn som känner igen sig i en mästare. Kvinnornas historia inom kampsporten är redan rik. Varje ny generation lägger till sina egna namn, sina egna matcher och sina egna skäl att fortsätta träna.