Vilken kampsport passar ditt barn? Judo, karate, taekwondo, boxning, kickboxning, BJJ och brottning erbjuder väldigt olika sätt att röra sig och träna. Det finns ingen disciplin som är det bästa valet för alla barn. Börja därför med vad ditt barn tycker om att göra, hur barnträningen är upplagd och stämningen på mattan. Namnet på skylten berättar bara en del av historien.
Med över trettio års erfarenhet av olika kampsporter och ett brett intresse för kampkonster vill jag hjälpa dig med det valet. Jag har själv tränat karate, boxning, kickboxning och ITF Taekwon-do och även undervisat i dem. Därför har jag mina egna preferenser, och jag har på nära håll sett hur mycket stämningen och stödet betyder för en lektion. Den praktiska erfarenheten använder jag för att hjälpa dig hitta en sport och en grupp som passar ditt barn.
I vår showroom får vi liknande frågor från vuxna: vilken är den bästa boxningsklubben eller kickboxningsklubben i närheten? Mitt råd är då att besöka olika träningspass och välja det ställe där det verkligen känns rätt. Detsamma gäller för barn. Nedan kombinerar jag mitt eget perspektiv med praktiska frågor som hjälper dig att bedöma ett provpass, en tränare och en barngrupp.
Utgå från ditt barns intresse
Ett barn vill gärna lära sig sparkar och rörelsemönster. Ett annat tycker att det är roligare att brottas på en matta, medan ett tredje mest vill följa med en kompis. Allt detta är bra utgångspunkter. Du behöver inte se valet som ett beslut för de kommande tio åren.
Fråga vad ditt barn föreställer sig att sporten innebär. Kanske kommer idén från en film, en uppvisning eller något barnet hört i skolan. Gör det konkret: verkar det roligt att öva med en partner eller att utföra en teknik tillsammans? Vill ditt barn ha dräkt och ta bälten, eller lockar handskar och en boxningssäck mer?
Se hur ditt barn reagerar på en riktig lektion och vilket stöd som hjälper barnet att vara med. Ett lugnt eller mer energiskt barn hittar sin plats på olika sätt i olika grupper. Lägg märke till hur tränaren tar kontakt, förklarar och hjälper ditt barn att delta i övningarna med glädje.
Ett bra första val är en lektion som ditt barn gärna vill prova och där du förstår hur träningen går till. Håll förväntningarna på en rimlig nivå: bekanta er med sporten, röra på er och se om det känns rätt.
Judo för barn: fall, balans och att öva tillsammans
Judo står högt på min lista när föräldrar frågar om en första kampsport. Själv har jag främst en bakgrund i stående discipliner, men just att lära sig hantera balans, fall och markkamp tycker jag är en intressant introduktion. Ditt barn övar inte bara på en rörelse för sig: en partner rör sig med och reagerar.
På en judoträning kan barn till exempel öva på att få någon ur balans, utföra ett kast steg för steg och hålla kvar eller ta sig ur en position på marken. Att lära sig falla hör också till. Hur det lärs ut spelar stor roll: en nybörjare behöver få upptäcka vad övningen går ut på innan den blir svårare.
För ett barn som gillar att brottas kan samarbetet på mattan vara lockande. För ett annat kan den nära kontakten ta lite tid att vänja sig vid. Se därför hur en ny deltagare får hjälp och hur träningspartner väljs. Judo passar inte automatiskt bara för att ett barn är ungt.
Det jag framför allt vill se på en provträning är en tränare som förklarar lugnt, sätter tydliga gränser och låter barnen öva utan att den starkaste hela tiden får bestämma. Se också hur judodräkten används och vilka kläder ditt barn får ha på sig första gången. Välj sedan en judodräkt och eventuella tillbehör som passar det upplägg klubben använder.
Brottning för barn: röra sig, greppa och välja position
Jag tycker att brottning oftare förtjänar en plats bland de välkända alternativen. Föräldrar tänker lätt på judo, karate eller kickboxning, men en brottningsträning erbjuder ett helt annat och intressant sätt att röra sig. Kroppshållning, balans och att reagera på en partner står i centrum.
En övning kan handla om att hålla kvar en position, röra sig förbi en motståndare eller få någon ur balans på ett kontrollerat sätt. Det kräver mer än att bara ta i hårdare. Under träningen märker barnen att det spelar roll var de sätter fötterna, hur de håller kroppen och när de rör sig.
Det direkta samarbetet med en partner kan tilltala ett barn som gillar att vara aktivt och prova sig fram. Samtidigt bör du få se en riktig barnträning, inte en stunds fri brottning där den som är mest högljudd eller starkast bestämmer. Se hur tränaren sätter ramar för övningarna och ingriper när någon blir för ivrig.
Jag skulle framför allt bedöma brottning utifrån vilken grupp som faktiskt finns att tillgå. En bra ungdomsgrupp som är lätt att ta sig till är mer värdefull än tanken att en viss kampsport måste vara den perfekta grunden. Låt ditt barn känna efter hur det är att träna på mattan och fråga sedan vad det skulle vilja prova igen.
BJJ och grappling för barn: problemlösning på mattan
I brasiliansk jiu-jitsu och grappling handlar mycket om positioner, kontroll och att ta sig loss på marken. En övning kan börja med att den ena deltagaren är överst och den andra underst, där båda har en tydlig uppgift. Det skiljer sig från en lektion där man främst övar slag- eller sparkkombinationer.
Det kan kännas som ett rörligt pussel: vart kan du flytta armen, hur skapar du utrymme och hur hindrar du din partner från att ta sig förbi dig igen? En del barn tycker att just det utforskandet är roligt. Man behöver inte vara det starkaste eller mest framåt barnet från början.
Barnträningens tekniker och regler varierar. Fråga hur positionerna lärs ut, vad gruppen får och inte får öva på och hur barnen lär sig att avbryta en övning. Det måste vara tydligt att en signal om att sluta respekteras omedelbart. En tävlingsvideo med vuxna visar inte hur en nybörjarträning för barn går till.
Inom BJJ tränar man i gi, medan andra grapplingpass hålls utan en sådan dräkt. Kolla därför först vad klubben kräver. Det som tilltalar mig med de här grenarna är att man lär sig röra sig på ett annat avstånd. Det är ett fint komplement till min egen bakgrund inom stående kampsporter, men ditt barn behöver inte börja med två sporter samtidigt för det.
Karate för barn: teknik, former och fokus på utförandet
Karate är en del av min egen bakgrund; jag har tränat Wado Ryu. Fokus på kroppshållning, teknik och respektfullt uppförande tilltalar mig fortfarande. Därför rekommenderar jag gärna föräldrar som söker en kampsport för sitt barn att titta på en bra karateklubb.
På en träning kan man öva grundtekniker, kata och partnerövningar. När man tränar grundteknik övar man till exempel på en ställning, ett slag eller en spark. I en kata utför man rörelser i en bestämd ordning. I partnerövningar tillkommer avståndet till den andra personen och att reagera på varandra.
Just när det gäller former tycker jag att sättet att undervisa är viktigt. Ett barn behöver inte komma ihåg en hel sekvens direkt för att ha roligt på karaten. En tränare kan dela upp rörelserna, visa dem igen och låta barnet uppleva vad övningen går ut på. Nästa bälte får gärna vara en rolig milstolpe, men behöver inte bli viktigare än själva träningen.
Karate är dessutom inget enhetligt träningsprogram som ser likadant ut överallt. Fråga vilken stil klubben tränar, hur barnträningen är upplagd och vad kontaktträning innebär där. Min personliga förkärlek för traditionella kampsporter är ett skäl att gå och titta, inte att hoppa över provträningen.
Taekwondo för barn: lära sig sparkar, förflyttningar och mönster
Jag har också själv tränat ITF Taekwon-do. Det som tilltalar mig är kombinationen av sparktekniker, förflyttningar, handtekniker och mönster. För ett barn som gärna härmar rörelser och vill lära sig nya tekniker kan en taekwondolektion erbjuda mycket att upptäcka.
Att utföra en spark handlar om mer än att få upp benet högt. Du övar också på utgångsställningen, rörelsens riktning och att sätta ner foten igen. Titta på en provlektion hur tränaren förklarar de olika delarna. För en nybörjare kan det vara mer intressant att förstå en liten rörelse ordentligt än att behöva kopiera en imponerande demonstration.
Inom ITF Taekwon-do förekommer mönster som kallas tuls; inom andra taekwondoinriktningar kan du stöta på poomsae. Skillnaderna är en bra anledning att fråga om klubbens program. Alla skolor använder inte samma mönster, kläder och skydd.
Även här gäller min inställning: låt inte ett bälte eller en gradering avgöra allt. Det är fint om ett barn är stolt över ett nytt mönster, men att behöva mer tid för att öva är inget misslyckande. Leta efter en grupp där teknik och glädje får plats sida vid sida.
Anpassa kläderna efter den variant som klubben använder. För ITF-lektioner där en dobok med knäppning framtill krävs är vår Taekwondo-dräkt ITF Dobok ett lämpligt alternativ. Den har kardborrestängning och finns även i kortare storlekar. Jämför med den variant som efterfrågas och välj rätt längd.
Boxning för barn: händer, fötter och rytm
Boxning är mycket mer än två personer som står mitt emot varandra i en ring. En lektion för barn och ungdomar kan handla om hållning, gard, fotarbete, skuggboxning, säckträning och mittsträning. Ditt barn kan alltså få prova boxningsteknik utan att sportens namn säger något om vilka former av kontakt som ingår i lektionen.
Det som tilltalar mig med boxning är hur exakt händer och fötter måste samarbeta. Att slå ett rakt slag, återgå till gard och sedan byta position verkar enkelt, men ger mycket att träna på. En bra lektion för barn och ungdomar gör sådana uppgifter begripliga och varierade.
För ett barn som gillar att röra på sig och hitta rytmen i rörelserna kan det vara ett roligt sätt att prova på. Titta på hur länge övningarna pågår, hur instruktionerna ges och om utförandet fortfarande får uppmärksamhet när tempot ökar. Att bara slå många slag är ännu inte en tydlig uppgift under lektionen.
Fråga särskilt om sparren och annan kontakt mellan deltagarna. Det är inte samma sak som säckträning eller mittsträning och bör förklaras tydligt. När du väljer handskar tittar du sedan på hur de ska användas och hur de sitter. Att föreskriva en bestämd storlek i ounce enbart utifrån barnets ålder tar inte hänsyn till det.
Kickboxning och thaiboxning för barn: kombinera händer och ben
Kickboxning och thaiboxning hör också till de grenar som jag är mycket intresserad av. Kombinationen av hand- och bentekniker gör träningen mångsidig: du arbetar med en kombination, hittar tillbaka till rätt avstånd och lär dig att återfå balansen efter en spark.
En träning för barn kan bestå av teknik, fotarbete, övningar på en sparkkudde eller med mittsar och andra överenskomna övningsformer. Vilka tekniker och former av kontakt som används beror på ungdomsprogrammet. Dra därför inte slutsatsen att en barnträning har samma innehåll som en tävling för vuxna.
Kickboxning och thaiboxning är inte heller bara två namn på exakt samma sak. För valet av nybörjargrupp för barn tycker jag ändå att det är viktigare att titta på själva träningen än att lära sig tävlingsskillnaderna utantill. Vad får ditt barn öva på, hur byggs träningen upp och hur behandlar deltagarna varandra?
Det gamla tuffa ryktet behöver inte avskräcka dig på förhand. Å andra sidan är en fin lokal eller ett välkänt namn ingen anledning att hoppa över frågor om hur träningen leds. I de här sporterna söker jag samma kombination som på andra håll: glädje, begriplig teknik och tydliga regler.
När valet är gjort kan ett kickboxningsset för barn vara praktiskt. Kontrollera vad det innehåller och välj storlek för varje del. Handskar, skenbenskydd och shorts behöver inte mätas på samma sätt. Fråga vilka delar som används på prova-på-träningen, så att du sedan kan sätta ihop ett passande paket.
Krav maga för barn: självförsvar i ett lämpligt ungdomsprogram
Krav maga har ett annat fokus än en träning som kretsar kring poäng eller bältesgradering: självförsvar är utgångspunkten. I mitt ursprungliga råd lyfte jag särskilt fram det som ett alternativ för föräldrar som är intresserade av att stärka sina barns förmåga att stå upp för sig själva. Jag tycker fortfarande att det är en god anledning att titta på ett lämpligt ungdomsprogram.
För mig handlar prova-på-träningen inte bara om en enskild självförsvarsteknik. Jag vill också veta hur träningen tar upp att sätta gränser, hålla avstånd, ta sig därifrån och söka hjälp. Situationen som barnet övar på ska vara begriplig och passa gruppen.
Fråga därför vilka scenarier som används och hur tränaren förklarar dem. En träning för barn behöver inte återskapa en nödsituation för vuxna så dramatiskt som möjligt. Det är viktigare att barnet förstår vad det kan göra och kan ställa frågor eller säga ifrån.
Jag skulle inte välja krav maga utifrån löftet att mobbning automatiskt upphör. Vid mobbning är vuxna fortfarande ansvariga för att ta itu med situationen. En ungdomsträning kan vara en plats där barn får öva på hur de ska agera och sätta gränser, men ansvaret för problemet får inte läggas på barnet.
Även här är det den faktiska lektionen som avgör. Se bortom namnet eller en tuff uppvisning och fråga vilka kläder och skydd som behövs i just den gruppen. Då blir det ett medvetet val av ett passande program, i stället för ett köp som bygger på stora löften.
Varför jag gärna tar med judo, brottning och markkamp i valet
Själv har jag främst en bakgrund inom stående kampsporter: karate, boxning, kickboxning och ITF Taekwon-do. Ändå tittar jag gärna också på judo, brottning och grappling när jag väljer en första kampsport för barn. Att arbeta med balans, fall, grepp och positioner på mattan ger ett helt annat första möte än slag och sparkar. Det tilltalar mig som en del av en bred grund.
Det intresset har också en personlig bakgrund. När jag var tonåring hölls de första UFC-evenemangen och Fred Royers skrev för budotidningen Zendokan. Att ladda ner eller streama var inget alternativ. Jag försökte hitta videoband med UFC 1, 2 och 3 där jag kunde. Kampen på marken gjorde stort intryck på mig och fick mig att se annorlunda på det jag kände till från min egen träning.
Den berättelsen handlar förstås om min utveckling som kampsportsentusiast, inte om hur en barnlektion ska se ut. En barnlektion behöver inte bli ett UFC i miniatyr. Det jag framför allt tar med mig inför det här valet är nyfikenheten: uteslut inte en gren bara för att du själv inte känner till den så väl.
Under åren då jag tränade eller undervisade på olika klubbar fick jag goda erfarenheter av det organiserade upplägget inom judo. Det är min erfarenhet, ingen kvalitetsstämpel för varje enskild judoklubb. Även där vill jag se hur tränaren bemöter barn. En trivsam barngrupp i karate eller kickboxning kan passa bättre än en judolektion där ditt barn inte känner sig hemma.
Det jag tycker om med traditionella kampsporter
Jag uppskattar tankarna bakom traditionella kampsporter. På klubbarna där jag tränade uppskattade jag fokuset på teknik, respektfullt bemötande och att lugnt upprepa rörelser. Den kombinationen kan vara ett fint första möte med kampsport.
Min personliga preferens betyder inte att respekt bara finns inom traditionella stilar. Även inom boxning, kickboxning, BJJ och brottning kan du hitta en grupp där man behandlar varandra mycket väl. Titta därför på vad tränaren faktiskt gör, inte bara på den tradition som klubben hänvisar till.
Former som kata, tuls och poomsae tycker jag är intressanta och värdefulla. Samtidigt vill jag se att förklaringarna i en barnlektion är anpassade till gruppen. Alla barn kommer inte ihåg en rörelsesekvens lika snabbt. Ett mönster eller nästa bälte behöver inte bli viktigare än att förstå rörelserna och trivas med att öva på dem.
Om det finns en bra klubb i närheten tar jag därför gärna med karate eller taekwondo som alternativ när barnet ska prova kampsport för första gången. Men jag skulle inte göra det till ett krav att alla barn först måste träna en traditionell kampsport innan de får prova något annat. I slutändan är det träningspasset och ditt barns intresse som avgör.
Titta på barngruppen i stället för att leta efter en enda idealisk startålder
Utgå från åldersgruppen på webbplatsen och titta sedan på ett träningspass. Lägg märke till hur länge tränaren förklarar, hur snabbt gruppen växlar mellan övningar och vilka förväntningar som ställs på barnen. Då får du en konkret bild av om passet passar ditt barn.
Fråga vad en nybörjare behöver kunna från början. Måste ett barn delta på egen hand under hela passet, eller får det prova en stund först? Visas övningarna i förväg? Får barnen titta på en stund innan de är med? Sådana rutiner gör det första besöket mer förutsägbart.
Även inom samma åldersgrupp skiljer sig barn åt i erfarenhet, uppmärksamhet och behov av förklaringar. En tränare kan visa hur det hanteras. Titta inte bara på om gruppen passar på papperet, utan också på om ditt barn kan följa instruktionerna och känner sig välkommet.
Låt inte en gradering eller en serie former bli ett test som avgör om ditt barn passar för kampsport. Fråga hur klubben lär ut nya moment och vad som händer om någon behöver mer tid att öva.
En bra tränare är tydlig med reglerna
Ett bra träningspass för barn är inte bara ett vuxenpass i mindre format. Se hur tränaren pratar med barnen, bygger upp övningarna och reagerar när något inte fungerar. Du vill förstå vad gruppen lär sig och hur tränaren tar hänsyn till olika erfarenhetsnivåer.
Var särskilt uppmärksam på vardagliga situationer. Hur välkomnas ett nytt barn? Vad händer när någon blir för ivrig under en övning? Rättas ett misstag till på ett lugnt sätt, eller blir någon utskrattad inför gruppen? Tydliga tillsägelser och ett vänligt bemötande går hand i hand.
Fråga vem som håller i barnträningen, vilken utbildning och erfarenhet tränarna har och hur klubben hanterar frågor eller funderingar från föräldrar. Fråga också vem du kan vända dig till om du helst inte vill ta upp något direkt med ditt barns tränare.
Du behöver inte bedöma allt under ett enda besök. En klubb som tydligt förklarar hur den arbetar gör det lättare att fatta ett välgrundat beslut. Om ett viktigt svar fortfarande är otydligt, fråga vidare innan du tecknar ett medlemskap.
Regler för kontakt under barnträningen
En dräkt, handskar eller en ring i bakgrunden säger inget om hur mycket kontakt mellan barnen som förekommer på ungdomslektionen. Fråga därför om själva övningarna. Att utföra tekniker i luften, träffa en slagkudde, göra en bestämd partnerövning och sparren mer fritt är olika aktiviteter.
Be tränaren förklara hur barnen paras ihop, vilka kontaktytor som används och hur kraft och tempo begränsas. Fråga också om en nybörjare får vara med på allt direkt eller först får öva på andra moment.
Vid markkamp vill du veta hur barn lär sig att signalera att en övning ska avbrytas och hur snabbt andra reagerar på det. Vid slag- och sparkövningar vill du förstå vilka regler som gäller för just den gruppen. Dra inga egna slutsatser utifrån sportens namn.
Skydd är ingen ursäkt för att träna hårdare. Ett huvudskydd gör inte slag mot huvudet riskfria. Om du har frågor om en skada, ett medicinskt tillstånd eller återhämtning ska du vända dig till behörig vårdpersonal för personlig rådgivning, inte till en produktbeskrivning.
Gör prova-på-lektionen till ett avslappnat första möte
Berätta i förväg vad du vet: var lektionen är, vem som följer med och att ditt barn inte behöver kunna något än. Fråga klubben vilka kläder som passar och om det går att låna utrustning. Då kan du i lugn och ro välja kläder och utrustning som passar för första besöket.
Kom i tid, så att ni hinner bekanta er med träningslokalen och tränaren. Berätta att det är barnets första lektion och ge relevant information som behövs för att barnet ska kunna vara med på ett bra sätt. Kom överens om hur du kan titta på eller delta utifrån klubbens rutiner.
Försök att inte rätta varje rörelse från sidlinjen. Ditt barn får redan instruktioner av tränaren och behöver samtidigt vänja sig vid gruppen. Målet är inte att visa hur snabbt barnet utvecklas under prova-på-lektionen, utan att känna efter hur lektionen känns.
Fråga hellre efteråt vad som var roligt, svårt eller överraskande än om ditt barn var duktigt. Ett konkret svar som ”jag ville göra den där leken igen” eller ”jag förstod inte när vi skulle byta” hjälper er att avgöra nästa steg.
Använd de här sex punkterna för att jämföra lektioner
Ett första intryck är värdefullt, men några fasta saker att titta på hjälper er att jämföra olika klubbar på ett rättvist sätt. Du behöver inte gå igenom en checklista i träningslokalen. Prata i lugn och ro efteråt om vad ni har sett.
- Glädje i övningarna. Vilken del tyckte ditt barn om? Var det själva sporten, att göra saker tillsammans eller framför allt kompisen som redan tränar där?
- Tydliga förklaringar. Var instruktionerna tydliga och visades övningarna igen när det behövdes? Kunde ett nytt barn vara med utan att redan kunna allt?
- Bemötandet i gruppen. Hur behandlade barnen varandra? Fick den som inte riktigt visste vad hen skulle göra eller tyckte att en övning var läskig hjälp?
- Tydliga regler för kontakt. Förstår du hur övningar med en partner organiseras, när barn ska sluta och vad en nybörjare får och inte får göra?
- Ett fungerande veckoschema. Passar träningstider, restid och andra aktiviteter för er familj? Det ska gå att ta sig till en bra klubb även en vanlig vardag.
- Tydliga praktiska villkor. Vet du vad medlemskapet omfattar, vilken utrustning som behövs och vilka extra aktiviteter eller kostnader som är frivilliga?
Ta ditt barns reaktion på allvar utan att förvänta dig att barnet genast kan sätta ord på allt. Ibland är en provlektion till bra. Ibland är valet tydligt redan efter ett besök. Du behöver inte fortsätta i en klubb där bemötandet inte känns bra bara för att kampsporten verkar så lämplig på papperet.
Bälten och tävlingar är inte det enda målet
Ett nytt bälte eller en första tävling kan vara något att se fram emot. Det behöver inte vara skälet till att ditt barn blir medlem. Fråga hur klubben ser på dem som tränar för nöjes skull och om tävlingar verkligen är frivilliga.
Även utan pokal finns det konkreta saker att vara stolt över: att förstå en övning, lugnt försöka igen, hjälpa en träningspartner eller gå in på träningen på egen hand. Lyft fram det du ser i stället för att ständigt jämföra ditt barn med någon som har tränat längre.
Ett bälte säger inte heller allt om hur träningen är. Betydelsen av färger, graderingar och nivåer skiljer sig mellan olika kampsporter och organisationer. Se den egna klubbens system som en beskrivning av utvecklingen, inte som en universell rangordning av barn.
Om ditt barn är intresserat av tävlingar, fråga separat om förberedelser, stöd, villkor för deltagande och vad som förväntas av er. Vanlig ungdomsträning och en satsning på tävling är inte nödvändigtvis samma sak.
Ha konkreta förväntningar på självförtroende och förmågan att stå upp för sig själv
Kanske letar du efter en sport för att ditt barn vill känna sig tryggare, lättare hitta gemenskap eller gärna lära sig något nytt. Det är förståeliga önskemål. Lova bara inte att en viss kampsport automatiskt löser ett problem.
Fråga hur tränaren arbetar med samarbete, att sätta gränser och att hantera misstag under lektionen. Exempel säger mer än en broschyr som räknar upp disciplin, respekt och självförtroende. En tydlig överenskommelse om när man ska sluta eller en lugn förklaring efter en övning som inte gick bra visar hur de orden omsätts i praktiken.
Vid mobbning är en idrottslektion ingen ersättning för att ta itu med situationen i skolan eller på andra håll. Ett barn ska inte behöva ta ansvar för att stoppa mobbningen genom att lära sig slåss bättre. Fortsätt som förälder att prata med de berörda vuxna och ordna den hjälp som behövs.
Låt också idrotten få vara just idrott. Glädjen i att lära sig en ny rörelse, tillhöra en fast grupp och ha något att se fram emot är i sig värdefulla skäl att träna.
Välj kläder som passar träningen och inriktningen
Inför första prova-på-tillfället kan klubben berätta vad barnet kan ha på sig. När det står klart att barnet vill fortsätta träna kan du köpa rätt utrustning. Fråga vilken typ av dräkt och vilken modell som behövs, och om klubben har särskilda regler, innan du väljer efter utseende.
Välj kläder för judo, karate och taekwondo utifrån vad som gäller för grenen och klubben. Även inom taekwondo finns olika modeller. När du vet vilken skärning, knäppning och längd som efterfrågas kan du välja rätt dräkt för träningen.
Taekwondo-dräkt ITF Dobok i vårt sortiment är ett exempel på en sådan specifik modell. Den har en knäppning med kardborreband mitt fram och finns även i mindre storlekar för kortare kroppslängd. Välj storlek utifrån produktinformationen och passformen, inte enbart barnets ålder.
Låt barnet göra några vanliga rörelser i de nya kläderna. Kan barnet huka sig, lyfta armarna och utföra rörelserna från träningen utan att hela tiden behöva dra i dräkten? Att köpa för stort för att kläderna ska räcka länge är inte praktiskt om ärmarna eller byxbenen är i vägen under träningen.
Välj handskar och set efter användning och passform
För boxning och kickboxning behövs annan utrustning än för en lektion där boxningshandskar inte används. Utgå från aktiviteten och kontrollera sedan passformen. Antalet ounce på en handske ger inte hela bilden av utrymmet för handen.
Boxningshandskar för barn Booster Combat Svart är till exempel tillverkade av konstläder och har kardborreknäppning. Sådana konkreta egenskaper gör det lättare att jämföra. De betyder inte att en och samma storlek passar alla barn i samma ålder eller att varje handske lämpar sig för alla partnerövningar.
Ett kickboxningsset för barn kan vara praktiskt när du behöver flera delar. Kontrollera dock vad som ingår: Kinder Kickboks set XPRT Guld innehåller handskar, skenbenskydd i strumpmodell och ett par shorts. I Kinder Kickboks Set Booster Combat Rosa ingår handskar och skenbenskydd som basutrustning. Kompletterande utrustning säljs separat.
Jämför vad som ingår i ett set med det ditt barn kommer att använda på träningen. Välj rätt storlek för varje del: händer, underben och kläder kan behöva olika storlekar. Då får du ihop en utrustning som fungerar som helhet och sitter bekvämt.
Detsamma gäller taekwondo: ITF Sparring Set och ITF Set Compleet har olika innehåll. Ett set med hand- och fotskydd är inte samma sak som ett paket där även en dobok ingår. Läs vad som ingår innan du beställer.
Se också till att valet fungerar praktiskt för familjen
Det blir lättare att hålla igång efter en entusiastisk start om träningen passar in i er vardag. Tänk på restid, måltider, skola och eventuella andra sporter. En klubb på rimligt avstånd kan i praktiken passa bättre än ett ambitiöst program där varje träningspass blir ett stort projekt.
Fråga i förväg vilka kostnader som ingår i medlemskapet och vilka som tillkommer. Tänk på kläder, graderingar, evenemang och tävlingar. Kontrollera också de praktiska villkoren för medlemskapet. Då jämför du inte bara träningsavgiften, utan vad valet faktiskt innebär.
Boka inte in en hel vecka med träningar innan du vet hur ditt barn upplever den första tiden. Börja med ett schema som känns hanterbart och fundera sedan vidare tillsammans. Ni kan alltid välja att lägga till ett träningspass senare.
Vill du titta på och prova utrustning kan du göra det i vår showroom i Waddinxveen. Ta med information om vilken dräkt och vilka skydd som krävs. Då blir det lättare att jämföra än att försöka skilja på flera produkter hemma som ser nästan likadana ut.
Ge barnet tid att komma in i det
Den första träningen och de första månaderna känns inte alltid likadana. I början är allt nytt; sedan blir vissa övningar mer bekanta, samtidigt som svårare moment dyker upp. Fråga då och då vad ditt barn tycker om att göra och vad det tycker är svårt.
Ta inte en svår övning som ett omedelbart tecken på att ni valt fel sport. Det kan hjälpa om någon förklarar den igen i lugn och ro. Samtidigt behöver ett barn inte stanna i en klubb där det ofta bävar inför träningen eller inte känner sig väl behandlat. Försök förstå vad som ligger bakom reaktionen.
Om träningen inte passar kan du först se om en annan grupp eller träningstid gör skillnad. Ibland passar en annan klubb inom samma sport bättre. Ibland upptäcker ditt barn att en helt annan kampsport är roligare.
Den bästa kampsporten för ditt barn är inte en given sport, utan en kombination av intresse, lektionsinnehåll, handledning och en träningsrytm som fungerar. Börja med att prova på, ställ konkreta frågor och välj utrustning först när du vet vad som behövs på träningen. Då blir steget upp på mattan lättare att ta och framför allt roligt.
